Shenet - Tensider


	Rengöringsmedel - Emulgeringsmedel Tensider Anjonaktiva Katjonaktiva: Balsum (cetrimoniumklorid) - Betain - Guarmjöl Nonjonaktiva: CPA (Laureth-4) - Cocoamider - Sockertensiid - Tweens - Turkisk rödolja

Synonymer	Tensider, ytaktiva ämnen, ytaktiva medel, våtgörare, surfaktanter 1) Anjonaktiva tensider, anjoniska tensider, anjona tensider 2) Katjonaktiva tensider, katjoniska tensider, kvartära ammoniumföreningar, invertsåpor, inverttvålar 3) Nonjonaktiva tensider, nonjoniska tensider 4) Amfotära tensider, amfotera tensider, amfoteriska tensider, amfojoniska tensider, zwitterjoniska tensider, amfotärer, amfolyter, amfolyttvålar
Engelska namn	Wetting agents, surfactants, surface active agents, synthetic detergents, soapless detergents, non-soap detergents, syndets 1) Anionic surfactants, anion-active surfactants 2) Cationic surfactants, cation active surfactants 3) Nonionic sufactants, nonion active surfactants

Tradition	Tvål och såpa är tensider, turkisk rödolja likaså. De första rengör genom sin ytaktivitet i vatten, den andra är bara ytaktiv. Tvättmedel... Vanligen menar man dock med tensider tvätt - och rengöringsmedel, syntetiska i betydelsen att fett har behandlats i oändligt många steg. Den första var Schwarzkopfs tensidschampo i Tyskland 1933. Det första helsyntetiska tvättmedlet för hushållsbruk var Procter & Gambles Tide, lanserat 1946 och i årtionden det mest sålda i USA. 1958 var 70 % av de amerikanska tvättmedlen konstgjorda, syndets. Idag lär nog siffran ligga nära 100 %. Till Sverige kom det första tensidtvättmedlet 1953 (Surf) och det första diskmedlet 1962 (Yes) - gör diskande händer så lena som kinden - NYTT! MILT! GRÖNT! ... och annat Tensiderna revolutionerade hygienbranschen på 50-talet, varken mer eller mindre. De rengörande konkurrerade ut gamla tvättmedel, diskmedel och tvålbaserade hårschampon, de förtjockande blev emulgeringsmedel i nya lätta krämer, ytterligare andra fungerade som lösningsmedel och konserveringsmedel i långlagrade hygienvaror och livsmedel. Marknaden gynnades av att tillverkningen är så enkel. Det svåra arbetet som kräver kunskap, teknik och kapital görs på palmoljeplantager i Asien och i kemisk industri i Tyskland. Tillverkaren av konsumentprodukterna har i princip bara att köpa tensiderna färdiga, blanda, späda och parfymera. Vem som helst kan blanda till flytande tvål, hårschampo eller emulsionskräm hemma i köket. När ordet tensid dök upp i svenskan 1966 var det i samband med miljöbaksmällan; det visade sig att det var tensider och annat i de nya tvättmedlen som fick vattendragen att växa igen. Dagens sorter är mildare mot både människa och miljö. 1) Anjonaktiva tensider De äldsta tensiderna - hit hör tvål och såpa. 2) Katjonaktiva tensider Dök upp i Tyskland under mellankrigstiden som ersättning för tvål och såpa. Av gruppen kvartära ammoniumföreningar, de flesta med namn som slutar på -ammoniumklorid, används ca 350 olika i Sverige, t. ex. i hårbalsam. 3.600 ton tillverkades i Sverige 1993 använt i drygt 400 produkter registrerade hos Kemikalieinspektionen. 2001 hade tillverkningen minskat till 3.000 ton men antalet produkter ökat till nära 1.200. Ordet katjon (i svenskan sedan 1835) syftar på den postivt laddade jonen som vid elektrolys vandrar till den negativa elektroden, katoden - av grekiska kathodos = nedväg. 3) Nonjonaktiva tensider Halvgammal grupp där det kommit en hel del nya ämnen de senaste åren. 4) Amfotära tensider Ny och mild men dyr grupp; användningen har ökat i Sverige under 1990-talet.
Framställning	Utgångspunkten är vegetabilisk olja eller vegetabiliskt eller animaliskt fett. Kokosfett och talg var vanligast ännu för ett par årtionden sedan men idag dominerar palmkärnolja. Även petrokemiska produkter som flytande paraffin kan manipuleras så att de uppför sig som fett. Fetterna bryts ner med alkalier till enskilda fettsyror som reduceras med syror till fettalkoholer. Först då har man en råvara att behandla med syror, alkalier och etylenoxid (en petroleumprodukt) tills man har tensider. Socker och annan cellulosa kan också vara startpunkt. Ursprung Råvarorna kommer från oljepalmsplantager, sockerplantager, majsodlingar i Asien, Afrika och Amerika, raffineringen och bearbetningen till tensider sker i kemisktekniska industrier i Europa/USA.
Beskrivning	Torra eller vaxiga pulver eller tunna till halvtjocka vätskor. Den elektriska laddningen hos den ytaktiva jonen (t. ex. natriumjon, kaliumjon) i molekylens vattenlösliga del bestämmer tensidens elektriska laddning. 1) Anjonaktiva tensider: Jonen är negativt laddad - gör hår flygigt. 2) Katjonaktiva tensider: Jonen är positivt laddad - tar bort statisk elektricitet. 3) Nonjonaktiva tensider: Jonen är elektriskt oladdad (neutral). 4) Amfotära tensider: Jonen laddas olika beroende på omgivningens pH.
Löslighet	• Till skillnad från från ursprungsråvarorna fett och olja är tensiderna lösliga i vatten. • Alla är mer eller mindre fettlösande - de löser fett, olja, eteriska oljor och ofta också hartser och vaxer. Det är tensidernas ytspänningsminskande effekt på vatten som emulgerar fett- och hartspartiklarna så att dessa svävar i vattnet istället för att fastna på omgivande ytor. Därmed blir de utmärkta både som rengöringsmedel och emulgerigsmedel. 1) Anjonaktiva tensider löses bäst i varmt vatten. 3) Nonjonaktiva tensider löses i vatten redan vid låga temperaturer. pH och inkompatibiliteter 1) Anjonaktiva tensider: Mer eller mindre alkaliska och fungerar vanligen bäst i alkalisk miljö (pH över 8). Negativt elektriskt laddade liksom hud och hår, som blir statiskt elektriska. Inkompatibla med positivt laddade tensider. 2) Katjonaktiva tensider: Fungerar bäst i sur miljö. Positivt laddade (motverkar statisk elektricitet). Inkompatibla med negativt laddade tensider som anjoniska - att blanda dem i samma produkt (2-in-1-schampon med både schampo och balsam) fungerar dåligt. Kan försvaga den konserverande effekten av parabener. Kvartära ammoniumföreningar (vanliga som balsamtensider) klarar pH-förändringar bra. 3) Nonjonaktiva tensider: Elektriskt oladdade (neutrala). Kan försvaga den konserverande effekten av parabener, bensoesyra, natriumbensoat och andra bensoater. 4) Amfotära tensider: Laddningen förändras med omgivningen - i alkalisk miljö negativt laddade (går bäst ihop med anjonaktiva tensider) i sur miljö positivt laddade (bäst ihop med katjonaktiva).
Innehåll	Kemiskt mycket omgjorda fetter och oljor. 2) Katjonaktiva tensider: Kan innehålla hudirriterande föroreningar (aminer). Kvartära ammoniumföreningar (vanliga som balsamtensider) baseras på ammoniumsalter.
Varianter	Många, många finns det med undergrupper och underundergrupper. 1) Anjonaktiva tensider: Fast tvål, såpa och många nyare rengörare. 2) Katjonaktiva tensider: Fettamider. Katjoniska silikoner. Katjoniska cellulosor och stärkelse, som guarhydroxypropyltrimoniumklorid ("guarmjöl"). Kvartära ammoniumföreningar (kvartära ammoniumsalter), som cetrimoniumklorid (Balsum) och invertsåpor som bensetoniumklorid och bensalkonklorid. Många andra kvartärniserade ämnen, bland dem alkylbetainer, som cocoamidpropylbetain ("betain") samt många som känns igen på namnet quaternium. 3) Nonjonaktiva tensider: Fettsyrealkanolamider, som cocoamid. Alkylpolyglykosider (sockertensider), som dekyl-d-glykosid ("sockertensid"). Etoxylerade sorbitanestrar, som tweens. Sulfonerade fetter, som turkisk rödolja. 4) Amfotära tensider

Parfym	Användning 3) Nonjonaktiva tensider: Har ofta fixerande och avrundande effekt på dofter och kan därför helt eller delvis ersätta alkohol som lösningsmedel i krämparfymer. Doftämnen och tensid (ett par procent vardera av den totala parfymen) blandas och löses i alkoholen (10 % av parfymen), varefter vattnet (runt 85 %) sakta rörs ner.
Hudvård	Hudläkemedel Bevarar ofta fukt eller konditionerar, d.v.s. bildar en skyddande yta. Rengöringsmedel Tensiderna rengör genom att minska vattnets ytspänning - vattnet flyter bättre och tränger in mellan smutsen och det som ska rengöras. Handdiskmedel består till ungefär en tredjedel av rengörande tensider, t. ex. anjonaktiva (15-30 %) och nonjonaktiva (5-15 %) . Däremot används de inte i maskindiskmedel, som bygger på alkalier. 1) Anjonaktiva tensider: Tvål och såpa finns i denna grupp. 2) Katjonaktiva tensider: Vanligen dåliga rengörare men de flesta är bakteriedödande. Katjonaktiva invertsåpor har använts mycket som desinfektionsmedel, t. ex. i Desivon. 3) Nonjonaktiva tensider: Rengör bra vid låga temperaturer och är vanliga i tvättmedel i länder där elen är dyr, t. ex. USA. I länder där man tvättar i högre temperaturer, som Sverige, får de ofta understödja och förtjocka andra tensider - de löddrar dåligt men stabiliserar skum bra. 4) Amfotära tensider: Milt rengörande och skumstabiliserande - blandas ofta med rengörande anjoniska tensider. Emulgeringsmedel Den ytspänningsminskande effekten gör många tensider till utmärkta emulgeringsmedel. Samma tensid som tvättar i hög dos i en flytande tvål kan emulgera i låg dos i en kräm. 1) Anjonaktiva tensider: Vanliga emulgeringsmedel i svagt alkaliska krämer. 2) Katjonaktiva tensider: Förtjockar blandningar av vatten och fett, vanligen bäst i sur miljö. 3) Nonjonaktiva tensider: Många emulgerar bra. 4) Amfotära tensider: Lätta att förtjocka helt enkelt genom att tillsätta lite salt.
Hårvård	1) Anjonaktiva tensider: Rengör i schampo men har nackdelen att göra håret flygigt. 2) Katjonaktiva tensider: Fäster lätt på negativt laddade ytor som hud och hår och fungerar därmed antistatiskt på dem och konditionerar, d.v.s. bildar en skyddande hinna runt hårstrån (balsam) och textilfibrer (sköljmedel). På 90-talet kombinerades de ofta med rengörande anjonaktiva i 2-in-1-schampon som aldrig var särskilt bra; enligt en branschman försvann de för att "håret i längden inte mådde bra av dem". Det var alltid lika roligt att se uppröda kemister sitta i TV och försöka förklara hur löjliga sådana schampon var - det fungerar ju inte på det sättet. 4) Amfotära tensider: Används för att mildra anjonaktiva, t. ex. i barnschampon.
Tandvård	Tensider används för att rengöra och löddra i tandkräm och munvatten.
Bad	I många skumbad för att bilda och hålla kvar skum.
Fast tvål	1) Anjonaktiva tensider: Tvål och såpa är anjonaktiva tensider. Att göra sådana kräver utrustning, lokaler och kunnig och dyr personal. Varför göra sig besväret när man kan blanda ihop färdiga tensider från fabriker i Tyskland? Alltså översvämmas vi av flytande tvål.
Hudreaktion	De första diskmedlen och hårschampona var extremt avfettande (effektiva) och därmed hudovänliga. Idag blandar man ofta mer och mindre irriterande. Få kan användas outspädda på huden; en del måste spädas till under 1 %. Starkare blandningar används i t. ex. golvrengöringsmedel. En del är kraftiga allergener och undviks i hudpreparat. Karbamid tycks minska känsligheten för tensider. 1) Anjonaktiva tensider: Ofta irriterande; späds med nonjonaktiva och amfotära. 2) Katjonaktiva tensider: Många är hudirriterande och allergiframkallande, vilket till en del tros bero på föroreningar (aminer). De som används i kosmetika hör till de mildare men hela gruppen är dåligt undersökt. Av dem som undersökts på senare år har flera visat alarmerande egenskaper. Att de gamla invertsåporna ofta är rejält hudirriterande har man känt till länge. Hit hör t. ex. de aktiva ämnena i Desivon (benzalkoniumklorid som kan orsaka allvarliga ögonskador) och Biosept (cetylpyridinklorid). 3) Nonjonaktiva tensider: Mildare än anjonaktiva och blandas ofta med dessa. 4) Amfotära tensider: Oftast milda för hud och slemhinnor och kombineras gärna med starkare anjonaktiva för att få hudvänligare blandningar.

Mat och dryck	Tensider förekommer som emulgeringsmedel i margarin i en del länder men inte i Sverige. Man uppskattar att människor får i sig 0,3-3 mg tensider dagligen från dricksvatten och diskgods.
Invärtes bruk	Används som lösningsmedel för läkemedel.
Giftighet	Inandning av damm eller dimma kan irritera luftvägarna, annars betraktas tensider som rätt harmlösa ur giftsynpunkt, med ett undantag: 2) Katjoniska tensider: De flesta är bakteriedödande, flera är i koncentrerad form akut giftiga vid förtäring och på huden, varigenom de lätt tas upp. Troligen ansamlas de, men hela gruppen är dåligt undersökt. Särskilt kvartära ammoniumföreningar (vanliga som balsamtensider) är giftiga. Flera har kraftig immunosuppressiv effekt, d.v.s. försvagar immunförsvaret, andra orsakar fosterskador. Också de gamla invertsåporna är i allmänhet mycket giftiga. Det aktiva ämnet i det gamla desinfektionsmedlet Septin (benzethoniumklorid) är t. ex. dödligt i dosen 1 gram.
Miljö	Tensider göder vattendrag så att de växer igen. Dock har det hänt en del sedan man upptäckte detta på 60-talet. Dels används de i lägre doser, dels har man slutat använda de skadligaste och väljer sådana som är nedbrytbara. Dessutom kan reningsverken ta hand om tensider bättre idag än förr. Sådana som kommer från vegetabilisk och animalisk råvara skadar mindre än de som görs av fossil olja. De kräver mindre energi vid tillverkningen och ger mindre luftföroreningar. Å andra sidan blir vattenutsläppen större, odlingen kan kräva mycket bekämpningsmedel och inkräkta på fattiga länders odling av livsmedel. 1) Anjonaktiva tensider är rätt beskedliga. 2) Katjoniska tensider: Många är mycket giftiga för vattenlevande organismer, bryts ner dåligt, bidrar till ökad kvävehalt i avloppen och bedöms som mycket miljöbelastande, men få är ordentligt undersökta. Kvartära ammoniumföreningar hör till dem som bryts ner dåligt. Invertsåporna (bensetoniumklorid i Septin, bensalkonklorid i Desivon) är i allmänhet giftiga för fisk, svårnedbrytbara och miljöskadliga. 3) Nonjonaktiva tensider: Överlag giftigare för fisk än anjonaktiva. De som är gjorda på sockerarter och fettalkoholer - många idag - är lätt biologiskt nedbrytbara och brukar godkännas av Svenska Naturskyddsföreningen som Bra Miljöval. 4) Amfotära tensider: Generellt ogiftiga. De som bygger på aminosyror är lätt biologiskt nedbrytbara.
Lagstiftning	2) Katjoniska tensider: Det aktiva ämnet i Desivon (benzalkoniumklorid) får ingå med högst 0,1 % i kosmetika i EU.

• Litteratur: Se t ex Andersen (1998), Antczak och Antczak (2001), Bolin och Gustaver (1960), Edgren (2007), Eriksson (1999), Johansson (1994), Johansson (1995), Johansson (1996), Leung (1980), Lodén (2002), Lodén (2008), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nyström (1996), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Steinman och Epstein (1995), Svenska Naturskyddsföreningen (1995), Svenska naturskyddsföreningen (2000), Winter (1994). • Nätpublikationer: Kemikalieinspektionen: Kvartära ammoniumföreningar (2007 11 01). Lunds universitet: Hemström och Ljungqvist (2005): Polyetylenglykol (PEG) i kosmetiska... (2009 02 14).


© Shenet 1997 - 2013 Adress: http://www.shenet.se/ravaror/tensider.html Datum: 2015 12 15 - Uppdaterad: 2009 12 6 Cookieinfo