 |
Puder |
|
|
|
||
| Synonymer | Ströpulver, ströpuder, t. ex. rispuder | |
| Farmakopénamn | Conspergens, Pulvis, Cultipulvis | |
| Engelska namn | Powder, t. ex. rice powder | |
| Andra namn | Romanska språk Poudre, t. ex. Poudre de Riz (franska), cipria (italienska), polvos (spanska) Andra språk Puder, t. ex. Reispuder (tyska) |
|
|
|
||
| Tradition | • Puderhistoria | |
| Framställning | Mycket finfördelade ämnen blandas. Eventuell färg och parfym rivs med lite av pulvret, t. ex. i mortel. Pulvret kan sedan användas löst eller gjutas eller pressas till fasta kakor, ev. med tillsats av bindemedel eller gips. | |
| Beskrivning | Kroppspuder är i pulverform medan ansiktspuder förekommer både löst och fast. | |
| Löslighet | • Pulvren är olösliga i alla vätskor som används i hudvårdssammanhang. | |
| Innehåll | Stärkelse
• Särskilt risstärkelse har använts och används - det har de minsta kornen av alla stärkelsepulver och fäster bra. • Mjöl (vetemjöl, rågmjöl, bönmjöl) var också vanligt förr, särkilt i hårpuder. De suger upp fukt bra men klumpar lätt i hop sig och surnar; därför används de inte i kroppspuder och särskilt inte i deodorantpudren. • Pulveriserad violrot var vanligt förr särskilt i badpuder. Mineralpulver • Talk har varit det mest använda - ordet är idag synonymt med puder för kroppen. • Zinkoxid (10-15 %) kan ingå särskilt i barnpuder - det torkar ut, avvisar vatten, drar samman och skyddar mot sol. • Titandioxid (10-15 %) har täckande effekt och är solskyddande. Som zinkoxid ger det ett blåaktigt vitt. • Kaolinlera gör att parfym lätt sugs upp av pulverblandningen. På samma sätt fungerar en rad andra mineraliska pulver: kalciumkarbonat med varianten fälld krita, magnesiumkarbonat, kiselgur, magnesiumoxid, aluminiumoxid, kiseldioxid. • Magnesiumstearat och kalciumstearat ökar häftförmågan, gör huden matt och hindrar mjöl från att surna. Fett • Sorter som inte härsknar, t. ex. ullfett, vaselin, valrav. Färg • I färgade ansiktspuder, sällan i kroppspuder. Deodoriserande ämnen • I deodoriserande puder och fotpuder. Parfym Mycket små mängder behövs (0,5-1 %). Barnpuder parfymeras mindre än andra sorter. • Puder är knepiga att parfymera eftersom kornen sammantaget har mycket stor yta så att mycket luft kommer till. Doftämnen som är känsliga för syre (citrusoljor, estrar) bör alltså undvikas. • Inom industrin använder man helst isolat och syntetika som grunddoft, vilken sedan byggs på med lite eterisk olja. • Absoluter ger lätt en sur lukt i puder. |
|
| Hållbarhet | Mjöl surnar lätt - har man mjöl i pudret behövs något konserverande ämne eller så låter man en del av pulvret bestå av mineralpulver. Ska man ha fett i är det viktigt att man väljer ett som inte härsknar. Doftämnen oxiderar lätt i puder och måste väljas med viss omsorg. | |
|
|
||
| Parfym | Användning Kroppspuder som puderparfym. |
|
| Hudvård | Hudläkemedel Strös eller gnids på huden för att suga upp fukt och fett och för att skydda mot nötning. Till de medicinska pudren hör skyddande fotpuder, hudläkande och desinfekterande kroppspuder och deodoriserande puder. Smink De kosmetiska ansiktspudren ska ge huden en jämn och matt yta. |
|
| Hårvård | Pudret på forna tiders peruker höll lockarna torra (så att de inte raknade) men snart blev själva den vita färgen ett mode. | |
| Hudreaktion | Eftersom puder ligger länge på huden bör man vara försiktig med eteriska oljor och andra ämnen som kan irritera. | |
|
|
||
| Giftighet | Puder är giftigt framför allt därför att det inandas. Linné berättar 1750 - värsta hårpudertiden - att frisörer ofta blev sjuka av allt puderdamm. Samma erfarenhet ser man i "larmrapporter" idag. Det är inte akut skadligt om man inte är överkänslig men lång tids bruk av löst puder rekommenderas inte. Puder i kaka är bättre. | |
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Lodén (2002), Poucher och Howard (1974).
|
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
