Shenet - Backtimjan



	Backtimjan
Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok. - Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla. - Det är timjan i, sade Toke med bruten röst. (Frans G Bengtsson: Röde Orm: Sjöfarare i västerled, 1942)
Synonymer	Backtimjan, skogstimjan, fälttimjan, vild timjan, vildtimjan, vild tymean, kryptimjan, jungfru Marie sänghalm, iomfru marie senge halm, vårfrusänghalm, backte, rusört, kvendel, svarthö, turkisk timjan, kolne
Botaniska namn	Thymus serpyllum L. = Thymus serpyllum ssp. serpyllum
Engelska namn	Wild thyme, creeping thyme, Breckland thyme, English thyme, continental wild thyme, brotherworth
Andra namn	Romanska språk Serpyllum (latin), serpillum kolnae (medeltidslatin), serpolet, thym, thym sauvage (franska), timo serpillo, timo seivatico, serpillo, pepolino, sermollino selvatico (italienska), tomillo, serpoleto (spanska) Nordiska språk Smalbladet timian, bakketimian (danska), bakketimian, kryptimian, smaltimian, vill timian, vild timian (norska), muistoruoho, ajuruoho, kangas ajuruoho (finska) Asiatiska språk Awishan shirazi (farsi = persiska) Andra språk Sand-Thymian, Quendel, Feldthymian, Feldthymian, Wilder Thymian, Feldkümmel, Rainkümmel, Grundling, Marienbettstroh, Wurstkraut, Gandelkraut (tyska), kruipende tijm, wilde tijm, kwendel (holländska), tshaiju (ryska), serpilo (esperanto)

Besläktade	Släktet Thymus omfattar 300-350 arter beroende på vem man frågar. De korsar sig lätt och botaniker varnar för att namnuppgifter på odlade sorter i kataloger och trädgårdsböcker inte är att lita på. Inte Shenet heller - arter, underarter, varieteter, sorter och hybrider förflyttas ständigt. Se • Trädgårdstimjan (Thymus vulgaris) - för en grov samling av Thymus • Spansk mejram (Thymus mastichina) • Timjan corido (Thymus capitatus)

Beskrivning	• Ört: Flerårig, 3-30 cm hög. Krypande vedartade stjälkar, röda och håriga, som bildar risiga mattor. Blombärande skott är upprätta eller uppåtböjda. Hel örten luktar starkt. • Rot: Rikt förgrenat rotsystem med utlöpare. • Blad: Längs stjälkar och grenar sitter skaftlösa blad motsatt varandra, ofta fyra och fyra, spetsigt äggformade och 5-10 mm långa. Vanlig backtimjan har klargröna blad men det finns många underarter och varieteter med ljusa, mörka, grå och grålila blad och olika bladform, stjälkbehåring etc., några exempel ovan. • Blomma (juni-augusti): Små blommor, rosalila till blålila, mer sällan vita, samlade i huvuden i stjälktopparna. • Frukt: Frukten består av fyra små nötter.
Odling och bruk	Skörd • Blommande ört (juli-september): Örten insamlas vid torrt väder och torkas luftigt. Vikten minskar till en tredjedel. Enligt en del luktar den starkare torkad än trädgårdstimjan, enligt andra är den bäst färsk. Torkade blad och blommor ger god doft i potpourrier. Växtförhållanden Backtimjan trivs i på torra och soliga sand- och grusmarker och kan täcka hela slänter (betesmarker, sandhedar, berghällar, bangårdar). I motsats till trädgårdstimjan klarar den frost mycket bra och är härdig i hela Sverige. Bildar mjuka, doftande mattor där man inte gärna sätter sig eftersom den också älskas av bin och humlor, men den tål väl att gå på - en utmärkt trampväxt mellan stenplattor. Plantan glesnar efter ett par år; borttagning av blommorna gör att den växer sig tätare. • Förökas lätt, t. ex. när plantan börjar bli spretig, genom sticklingar eller avläggare. Backtimjan som biväxt "Blomman blir nog flitigt av bien besökt", berättar Linné i Flora Oeconomica 1749.Blommorna ger stora mängder nektar och också lite pollen som samlas av bin. Honungen blir mycket mörk. Utbredning • Europa: Vild i hela Europa Syd- och Mellaneuropa, odlad som marktäckare och krydda, i Ukraina och på Balkan som läkeväxt. • Sverige: Linné: "Betäcker torra backar, besynnerligen i Skåne" (Flora Oeconomica 1749) och "i skogarna i Skåne mycket allmän" (Svenska floran 1755). Den är fortfarande rätt vanlig upp till Västergötland - Östergötland - Sörmland och längs Norrlandskusten. • Afrika: Vild och odlad som marktäckare och krydda i Nordafrika. • Asien: Vild och odlad som marktäckare och krydda. • Amerika: Vild och odlad som marktäckare och krydda i Nordamerika.
Växtdroger och beredningar	• Ört, serpyllumgrönt (Serpylli herba, Herba serpylli, Herba thymi serpylli, Serpylli herba): Lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén I-IV (1775-1790) samt X (1925), eventuellt även XI (1946). En av de droger Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken under andra världskriget. • Backtimjaninfusion (vattenutdrag) • Backtimjantinktur (alkoholutdrag) • Backtimjanessens (eterisk olja) • Tymol (isolerat ämne)

Historia Backtimjan (Thymus serphyllum) (Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887)	Namnet • Thymus efter grekiska thymon, thymos och latin thymum = timjan, kyndel. Namnet kan ha sitt ursprung i de grekiska orden thymos = ande, rök, och thyein = dofta, röka, offra som rökelse. Det har också gissats på släktskap med gammalegyptiska tham = växt använd vid mumifiering. Härav former som tymean, timean, i fornsvenska före 1500-talet. Namnet backtimjan, i svenskan sedan 1683, ersatte de medeltida svenska namnen vild timjan och jungfru Marie sänghalm. • Serpyllum = krypande som timjan, av grekiska herpyllos och latin serpyllum = timjan, som i sin tur går tillbaka på grekiska herpyzo och latin serpere = krypa. Ursprung Egypten. Egypten Det äldsta omnämnandet av timjan är från en sumerisk kilskriftstavla från 3000 f. Kr. där den nämns som ett läkemedel. Exakt vilken som avses - trädgårdstimjan, timjan corido, backtimjan eller någon annan - är svårt att bestämma. Lika osäker är man på den timjan som odlades i Egypten och som sades förjaga onda andar. Den hörde antagligen, med spiskummin och anis, till de första inhemska örter som prövades i balsamering och ingår i flera recept i Eberspapyrusen (runt 1550 f. Kr.). Grekland Theofrastos (300-talet f. Kr.) beskriver ett par sorters timjan (erpyllos) och påpekar att ännu fler finns, men ingen av dem är våra dagars. Timjan, vilken det nu var, hörde till kärleksgudinnan Afrodite och användes som rökelseoffer och vinkrydda och som en symbol för mod. En berömd honung som sades skänka mod kom från den timjanbevuxna bergskedjan Hymettos utanför Aten. Rom Romarna använde timjan ungefär som grekerna; gned in sina döda med den och helgade den åt Afrodites motsvarighet Venus. Även här finns tveksamheter om arterna. Den thymos som Dioskorides beskriver runt åt 65 var troligen timjan corido, Plinius' thymum vid samma tid antagligen trädgårdsimjan. Tyskland Germanerna helgade backtimjan åt fruktbarhetsgudinan Freja. När den tyska nunnan Hildegard av Bingen beskrev den på 1100-talet noterade hon bl. a. att den ansågs vara bra för huvudet (huvudvärk, epilepsi, minne) och på hudsjukdomar och bitsår. I Gart der Gesundheit från 1480-talet - den första kända illustrerade örtaboken - sägs backtimjan vara bra för katarrer, särskilt förkylningar i huvudet. I Tyskland som i Grekland var örten också en symbol för mod; riddare fick ofta en näsduk av sin hjärtas dam broderad med en timjankvist och ett bi. I vissa tyska trakter skulle örten plockas kl 12 på trefaldighetssöndagen i maj-juni, under strikt tystnad och utan att man klev över något rinnande vatten. Följde man dessa regler skulle de upphängda kransarna skydda mot åska i boningshuset och i ladugården mot att korna fick missfall. Det berättas hur man till för inte så länge sedan på väg till marknaden svängde ett knippe backtimjan över huvudet tre gånger under ropet "Timjan, hjälp mig till en god marknad!". Sverige Backtimjan kan användas på samma sätt som odlad trädgårdstimjan i matlagning, t. ex. i ärtsoppa. Förr lade man backtimjan i det nyfödda barnets vagga för att skydda modern och hindra trollen från att byta bort det. Ett knippe knutet nära kroppen skyddade mot trolldom och häxors anslag. Linnés tips: "Avkoket på topparna, drucket för huvudvärk efter erhållet rus, häver det onda" och i Svenska floran 1755: "Intagen dekokt på växten förtager rushuvudvärk." Örten är slemlösande och har använts som förkylningsmedel i form av timjansirap. Sådan är lätt att göra (örten kokas ur i vatten tills det nästan tjocknar och sötas) och lätt att få barnen att dricka; det smakar gammaldags god hostmedicin. I slutet av 1800-talet blev backtimjan ett stort kikhostemedel. Kristen tradition Med kristendomen blev backtimjan förknippad med jungfru Maria ("jungfru Marie sänghalm") och det blev kristna djävlar den skyddade emot. Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper). Enligt elementläran en måttligt varm växt (Hildegard av Bingen). Kinesiskt element, liksom trädgårdstimjan: Vatten, i viss mån metall.

• Litteratur: Se t ex Bondeson (1982), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Heino (2001), Impecta (2004), Juneby (1977), Juneby (1999), Kilian (2007), Kirkevold och Gjessing (2004), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Manniche (2006), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedin (1995), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nordström (1940), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Plinius bok 20:40 (1951), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stary och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopèn X (1925). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2006 04 15). Den virtuella floran (2006 11 12). SKUD - Svensk kulturväxtdatabas (2010 06 30).


© Shenet 1997 - 2013 Adress: http://www.shenet.se/vaxter/backtimjan.html Datum: 2015 12 15 - Uppdaterad: 2010 07 1 Cookieinfo