Nardusört

Namnet
• Nardostachys av grekiska stachys = ax, latin nardus = nardusört, nardusolja, och grekiska nardos = gräs, borstgräs, aromatiskt gräs, aromatisk olja, aromatisk växtdrog, nardusört. Theofrastos på 300-talet f. Kr. kallade t. ex. det västindiska citrongräset nardos. Grekiskan fick det från hebreiska nerd = vasstrå, rör, som i sin tur fått det från sanskrit nalah med samma betydelse, och naladâ, en samlingsbeteckning på flera doftande gräs i släktet Cymbopogon.
Antikens beteckningar kunde alltså avse nardusörten, en väldoftande växt eller växtdrog vilken som helst eller något Cymbopogon-gräs (nuvarande som citronella, citrongräs, ingefäragräs, palmarosagräs, f.d. som vetivert). Dessa ska ha felöversatts från hebreiska till grekiska och blivit kalmus i Gamla Testamentet. Cannabisentusiaster vill ha nard till hampa och i medeltida svenska läkeböcker betyder blå nardus spiklavendel. En hel bok om lavendel utgiven 1991 utgår från att spiklavendel (eng. spikenard) är forntidens och medeltidens nardus.
Många andra örter har också fått namnet nardus eftersom detta betytt helt enkelt väldoftande, och nästan alla har dessutom kallats arabisk nardus eftersom de importerades till Europa av arabiska handelsmän.
• Härav fornsvenska nardus sedan före 1500-talet.
• Jatamansi efter Nepali jatamansi, en art av vänderot.
Ursprung
Trakterna kring Himalaya.
Egypten
Egypterna, som använde nardusörten i örtoljan nardimolja, köpte den runt 1000 f. Kr. av araber, som i sin tur fick den från norra Indien. Handelsvägen gick över land genom Medien (norra Iran) och Mesopotamien (Syrien-Irak). På 100-talet har Galenos med den i ett recept på den egyptiska parfymsalvan kyphi. På 1800-talet importerades roten från Indien.
Grekland
Greker och romare kallade flera valerianaarter nardos respektive nardus, men oftast är det nardusörten som avses. Den gav parfymen nardinon, av Theoprastos på 300-talet f. Kr. beskriven som mycket hållbar och passande särskilt för kvinnor. Handelsvägen från Indien var densamma som till Egypten, landvägen över arabiska halvön, varför det antogs att den växte där, och Alexander den store var starkt begiven på att invadera arabernas land för denna och andra växter som han hört fanns där. Så blev det inte men han stötte senare på örten i oreiternas land på Pakistans sydkust. Fenicierna som följde med som handelsmän i hären samlade in den i öknen. "Mycket av den trampades ner av hären, och från det som trampats ned låg det en ljuvlig doft över ett stort område. I sådant överflöd fanns den", berättas av folk som var med.
Rom
En helt ny väg fick handeln när Augustus (kejsare 27 f. Kr. - 14 e. Kr.) flotta började segla på Indien. Mängder av indiska kryddor och andra varor sjönk dramatiskt i pris när man slapp mellanhänderna på land och kunde segla direkt till källan. Till nardusolja har framför allt roten använts, men Plinius som skriver runt år 70 nämner endast bladen, som på hans tid användes i nardinon. Bladen förfalskades med utdrygningar men äkta indisk nard kändes igen på sin låga vikt. En omräkninng från Plinius tid till idag ger bladen, hela eller ihopknådade till kulor, ett grampris på ca 40 kr.
Element och kvaliteter
Enligt elementläran en het och torr växt (Culpeper). Andra beskriver den som neutral både vad gäller temperatur och fukt. 
Kinesiskt element: Eld, i viss mån trä.

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/nard.html
Datum: 2015 12 15 - Uppdaterad: 2009 07 5
Cookieinfo