| |
|
|
 |
Nardusört |
Såsom en park av
granatträd skjuter du upp, med de ädlaste
frukter, med cyperblommor och nardusplantor, med nardus
och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd
av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor
av alla slag.
(Gamla Testamentet: Höga visan
4:13-14)
|
| Synonymer |
Nard,
narde, indisk nardus, äkta nardus, falsk valeriana |
| Botaniska
namn |
Nardostachys
jatamansi DC. = Valeriana jatamansi |
| Engelska
namn |
Nard,
nardus, Indian nard, Indian spikenard, spikenard of the
ancients, spike, Indian spike, false Indian valerian root,
Indian valerian, sumbul |
| Andra namn |
Romanska språk
Nardus, spica nardi (latin), nard de l'Inde, nard sauvage
(franska), nardo indiano (italienska)
Asiatiska språk
Djatamansi, jatâmansi, naladâ (sanskrit),
jatamansi (hindi), kanshô (japanska), nêrd
(hebreiska), lardu (mesopotamiska)
Andra språk
Nardos, nardon, nardostachys (grekiska), Indische Narde
(tyska), nard (ryska) |
|
| Besläktade |
Kinesisk nardus (Nardostachys chinensis = Nardostachys
chinense), eng. Chinese spikenard. |
| Ej besläktade |
Under
ett par tusen år har antagligen tusentals växter
kallats nardus i europeiska och asiatiska språk
- det betyder helt
enkelt doftande växt (se nedan). Här några
mycket vanliga:
Arabisk nardus,
ceyloncitronella (Cymbopogon
nardus)
Arabisk nardus, geranium
(Pelargonium graveolens)
Nardgräs, västindiskt citrongräs
(Cymbopogon citratus)
Spiklavendel
(Lavandula latifolia = Lavandula
spica), eng. spikenard, nardus.
Gallisk nardus, keltisk
nardus, falsk nardus, valeriana
(Valeriana officinalis). |
|
| Beskrivning |
• Ört: 50 cm hög. Luden och doftande.
• Rot: Tjock rotstock med hårig
utväxt, "spiken".
• Blomma: Små blekrosa
till purpurfärgade blommor. |
| Odling och bruk |
Skörd
Rot: Roten tas till vara.
Växtförhållanden
Ett ogräs i växtländerna. Kan odlas åtminstone i England och behålla
doften.
Utbredning
Asien: Förutom kring Himalaya (Kashmir, Nepal,
Sikkim, Bhutan, Indien) vild i Kina och Japan, och odlas
också en del. |
| Växtdroger och beredningar |
Rotstock (Nardus gangitis, Nardus indica, Nardus vera,
Spica indica, Spica nardi)
• Nardessens (eterisk olja) |
|
| Historia |
Namnet
Nardostachys av grekiska stachys = ax, latin
nardus = nardusört, nardusolja, och grekiska nardos
= gräs, borstgräs, aromatiskt gräs, aromatisk
olja, aromatisk växtdrog, nardusört. Theofrastos
på 300-talet f. Kr. kallade t. ex. det västindiska citrongräset nardos. Grekiskan
fick det från hebreiska nerd = vasstrå,
rör, som i sin tur fått det från sanskrit
nalah med samma betydelse, och naladâ, en samlingsbeteckning
på flera doftande gräs i släktet Cymbopogon.
Antikens beteckningar kunde alltså
avse nardusörten, en väldoftande växt
eller växtdrog vilken som helst eller något
Cymbopogon-gräs (nuvarande som citronella,
citrongräs, ingefäragräs,
palmarosagräs, f.d.
som vetivert). Dessa ska ha felöversatts från
hebreiska till grekiska och blivit kalmus
i Gamla Testamentet. Cannabisentusiaster vill ha nard
till hampa och i medeltida
svenska läkeböcker betyder blå nardus
spiklavendel.
En hel bok om lavendel utgiven 1991 utgår från
att spiklavendel (eng. spikenard) är forntidens och medeltidens
nardus.
Många andra
örter har också fått namnet nardus eftersom detta betytt
helt enkelt väldoftande, och nästan alla har dessutom
kallats arabisk nardus eftersom de importerades till Europa
av arabiska handelsmän.
Härav fornsvenska
nardus sedan före 1500-talet.
Jatamansi efter
Nepali jatamansi, en art av vänderot.
Ursprung
Trakterna kring Himalaya.
Egypten
Egypterna, som använde nardusörten i örtoljan
nardimolja, köpte den runt 1000 f. Kr. av araber,
som i sin tur fick den från norra Indien. Handelsvägen
gick över land genom Medien (norra Iran) och Mesopotamien
(Syrien-Irak). På 100-talet har Galenos med den i ett recept på den egyptiska parfymsalvan kyphi. På 1800-talet importerades roten från Indien.
Grekland
Greker och romare kallade flera valerianaarter nardos
respektive nardus, men oftast är det nardusörten
som avses. Den gav parfymen nardinon, av Theoprastos på 300-talet f. Kr. beskriven som mycket hållbar och passande särskilt för kvinnor. Handelsvägen från Indien var densamma
som till Egypten, landvägen över arabiska
halvön, varför det antogs att den växte
där, och Alexander den
store var starkt begiven på att invadera arabernas
land för denna och andra växter som han hört
fanns där. Så blev det inte men han stötte
senare på örten i oreiternas land på
Pakistans sydkust. Fenicierna som följde med som
handelsmän i hären samlade in den i öknen. "Mycket
av den trampades ner av hären, och från det
som trampats ned låg det en ljuvlig doft över
ett stort område. I sådant överflöd
fanns den", berättas av folk som var med.
Rom
En helt ny väg fick handeln när Augustus (kejsare
27 f. Kr. - 14 e. Kr.) flotta började segla på
Indien. Mängder av indiska kryddor och andra varor
sjönk dramatiskt i pris när man slapp mellanhänderna på land och kunde segla direkt till källan. Till nardusolja har framför allt roten använts, men
Plinius som skriver runt år 70 nämner endast bladen, som på hans tid användes i nardinon. Bladen förfalskades med utdrygningar men äkta indisk nard kändes igen på sin låga vikt. En omräkninng
från Plinius tid till idag ger
bladen, hela eller ihopknådade
till kulor, ett grampris på ca 40 kr.
Element och kvaliteter
Enligt elementläran en het och torr växt (Culpeper).
Andra beskriver den som neutral både vad gäller
temperatur och fukt.
Kinesiskt element: Eld, i viss mån trä. |
|
Litteratur:
Se t ex Allardice (1991), Arrianos (2003 bok 6:22;
bok 7:20), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries
(1904), Gentz och Lindgren (1946), Hellquist (1948), Klemming (1883-1886 läkebok
7), Klynne och Klynne (2003), Lindgren (1918), Manniche (1999),
Miller (1969), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Nielsen (1986), Plinius (1968), Theofrastos (1916),
Thompson (1927).
Nätpublikationer:
Convention on International Trade with Endangered Species
(CITES) (2005 04 27). |
|
|
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/nard.html
Datum: 2015 12 15 -
Uppdaterad: 2009 07 5
Cookieinfo
|
|