 |
       
Historia Örtkännare f. Kr. Kina: Qi Bo Egypten:
Papyrus Ebers |
|||
|
|
||||
| Qi Bo Kina 2600-talet f. Kr. |
Qi Bo, livläkare till Huang
Di, "Den gule kejsaren", ska på grundval
av samtal med kejsaren ha sammanställt det medicinska
verket Huang Di Nei Jing (Gule kejsarens råd
vid invärtes sjukdomar), ofta kallat helt enkelt
Nei Jing. Här hävdas, bland annat genom en fullt
utvecklad teori och praktik för akupunktur, att sjukdomar
kan botas - ty "den som envisas med att tro
på andarnas makt kan inte bota sjukdomar". Historien om ursprunget till denna "den äldre
kinesiska medicinens bibel" är förstås
mytisk. Uppgifterna om när den påbörjades
varierar från 2600-talet till 1300-talet f. Kr.
Den har reviderats och fått tillägg i många
lager; någorlunda fullbordad var den på
100-talet. • Tidigaste bevarade utgåvan är från 600-talet. Finns åtminstone delvis på engelska. |
|||
| Papyrus
Ebers Egypten ca 1550 f. Kr. |
Det mesta vi vet om egyptisk
medicin har förmedlats av greker. En av de få
originalkällorna är Ebers-papyrusen, påträffad
i en grav i Tebe i början av 1860-talet och inköpt 1873
på mystiska vägar av egyptologen Georg Ebers. Papyrusen är 30 cm bred och 20 meter lång och innehåller 876 systematiskt
uppställda recept med ca 650 växtdroger, ett
50-tal djurdroger, många mineraldroger och ett dussin
besvärjelser och böner. Författarna är inte kända. En del av recepten var redan vid nedskriften tusen år gamla. Georg Ebers deponerade papyrusen i Leipzigs
universitetsbibliotek men idag lär den finnas på
New York Metropolitan Museum. • Fullständiga engelska översättningar finns. Smakprov på svenska: Recept med aloeextrakt. |
|||
|
I örtmedicinens persongalleri
finns många "fäder", t. ex. läkekonstens (Hippokrates),
botanikens (Theofrastos) och kemins (Paracelsus). Greken Herodotos (latinsk stavning
Herodotus) gäller för att vara historieskrivningens; han var den förste som ställde olika källor mot varandra och försökte granska dem kritiskt.
Från början hade Herodotos tänkt beskriva
kriget mellan greker och perser som utspelats åren
kring hans födelse, men tyckte att han först
borde ge en bakgrund... Det blev en sannskyldig världshistoria
varifrån vi har många uppgifter om liv och
förhållanden i Medelhavsområdet före och under grekisk tid. Herodotos reste
verkligen runt i hela den då kända världen
- södra Europa, norra Afrika, växtra Asien - och återberättade vad han hörde och såg och resonerade kring rimligheten i utsagorna. "Jag är
skyldig att berätta vad som sägs, men inte skyldig att tro allt", var hans berömda motto. • Herodotos Historia finns i komplett svensk översättning och är något av det mest fängslande och charmerande man kan läsa, för Herodotos kan konsten att berätta. |
|||
|
Det var inte vredgade gudar som orsakade sjukdom utan
levnadssätt och miljö, upprepade Hippokrates
2.000 år efter Gule kejsaren. Det gjorde
stort intryck på hans samtida i Grekland. Även
övriga resonemang har likheter med kinesisk
medicin: Det sjuka organet är av underordnad betydelse,
det intressanta är helheten, d.v.s. organismen och personen. Genom att ordinera livsföring, diet
och örtmedicin kan läkaren hjälpa den
sjuke till balans = hälsa. Hur
det ska göras kommer man inte fram till genom att filosofera
och spekulera - grekernas favoritsysselsättning
- utan genom att iaktta. Om denna svåra konst
handlar Hippokrates berömda suck: "Livet
är kort, konsten lång, rätta tillfället
flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet
svårt". |
|||
|
Theofrastos lärare Aristoteles
klassificerade djur, eleven ordnade växter och brukar
gälla som "botanikens fader". Han fick världens dittills största rike att botanisera i när Alexander den store, också elev till Aristoteles,
gav honom tillgång till de kungliga arkiven
och sina egna anteckningar. Själv följde Theofrastos inte med på några fälttåg. Historia Plantarum (Enquiry into plants) beskriver 450 växter, De causis plantarum (Om växternas naturlära) resonerar mer teoretiskt om växtliv, växtförhållanden och odling. Theofrastos blev en auktoritet redan på sin egen tid och hans rön förblev odiskutabla i Europa till in på 1700-talet. Essän De Odoribus (Om dofter) är fortfarande den främsta källan till kunskap om antikt grekiskt parfymeri. • Äldsta avskrifterna är från 700-800-talen och förvaras i Vatikanen. Alla de tre ovan nämnda finns i engelsk översättning. Rätt mycket finns publicerat på nätet. |
|||
| Vidare | • Örtkännare
e. Kr. - greker, romare, perser, kineser, européer |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1959), Bergmark (1966), Bolin och Gustaver (1960),
Ebbell (1937), Fazzioli (1989), Galenos (1958), Gentz och Lindgren (1946), Haeger
(1975), Henrikson (1992), Herodotos (2000), Hippokrates
(1994), Lehane (1982), Lindeberg (1982), Lindeberg (1998), Lindgren
(1918), Nilsson och Peterson (1998), Stodola och
Volák (2000), Theofrastos (1916), Wallnöfer
och von Rottauscher (1960). • Artiklar: Nils-Erik Landel: Bokanmälan: Svensk farmaci under 1900-talet (Svenska Dagbladet 2001 03 05). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||
|
|
||||
