| |
|
|
 |
Soja |
|
| Botaniska namn |
Glycine max L. = Glycine
hispida Savi. |
| Engelska namn |
Soy, soya bean, soybean |
| Andra namn |
Romanska språk
Soja (franska), soia (italienska), soja (spanska), soja
(portugisiska)
Nordiska språk
Soja (danska), soya (norska), soija (finska)
Asiatiska språk
Ta-tou, da-dou (mandarin = kinesiska), tai tau, wong
tau, kah tau (kantonkinesiska), daizu, eda mame (japanska)
Andra språk
Sojapflanze (tyska) |
|
| Besläktade |
Släktet Glycine omfattar
18 arter av klättrande ärtväxter.
Vild soja (Glycine soja = Glycine ussuriensis):
Vild i östra Asien. Möjligen förfadern
till dagens odlade soja. |
|
| Beskrivning |
• Ört: Ettårig. 50-100 cm hög. Buskartat växtsätt. Upprätt klängande
stjälk, rikt förgrenad, och liksom hela växten
i övrigt mjukt luden.
• Blad: På stjälk och grenar
strödda blad på långa skaft, trefingrade
med delbladen spetsigt äggformade, ludna, tunna och
lite buckliga och med tydliga nerver på undersidan.
• Blomma (juli-augusti): I bladvecken små vita till lila ärtblommor
samlade i glesa knippen.
• Frukt: Frukten - upp
till 150 på en planta - är en brun, hårig,
böjd balja med 2-5 rum. I varje rum finns ett ovalt, glatt frö
(sojabönan). Mogen kapsel är gul, bönand kan vara
gul, grön, brun, röd eller svart. Mognar på 3-5 månader. |
|
Odling och
bruk |
|

|
|
Skörd
Frukt: Fruktkapslarna skördas genom att hela plantan dras upp. De kan skördas färska (gröna kapslar),
mogna (när växten gulnat) eller torkade (när
växten blivit brun). Plantorna hängs på tork varefter bönorna
tröskas ur.
Växtförhållanden
Soja vill ha väldränerad, näringsrik
sandjord, mycket ljus och het fuktig och varm sommar med korta
nätter. Frostkänslig. Svensk sommar
är för kort med för långa och kalla nätter för att soja ska gå i blom. Sorten Fiskeby framtagen för nordiska förhållanden klarar sig dock. Sorter som klarar
sig i tropiskt klimat har också förädlats
fram. Behöver vanligen vattnas och i storskalig
odling också besprutas med mycket bekämpningsmedel.
Om genmodifiering av soja, se nedan.
Förökas från frö på
våren, i Sverige bäst under glas.
Utbredning
Amerika: Odlas i både Nordamerika (USA, Kanada) och Sydamerika (Brasilien, Argentina, Paraguay).
Europa: Odlas inte mycket i Europa (Italien, Ryssland, Serbien). En del sorter kan odlas i Sverige men
produktionen är minimal, mest försöksodlingar.
Asien: Mest odlas i Kina och Indien. Vilda former växer fortfarande i Kina men annars finns soja, i över 1.000 sorter, idag bara odlad.
Handel
USA, Brasilien och Argentina producerar mest soja (2004-2005). Halva den sydamerikanska skörden
går på export, en tredjedel av USA:s. Brasilien har seglat upp som storproducent under 1900-talets andra hälft. Rena
guldrushen pågår där "sojabaroner" köper upp och
bränner av jättelika savannområden söder
om Amazonas. En enda koncern odlar på 1/3 av Sveriges
yta och tränger allt djupare in i regnskogarna.
Lagar om att bevara ekosystem finns men efterföljs
dåligt eller inte alls.
Asiens import ökar snabbt i takt med
att köttindustrin där växer; Kina som förr exporterade soja började på 2000-talet importera. Enligt ett handelsavtal ingånget 2004 ska Brasilien snart täcka Kinas hela behov. Även det mesta av den europeiska importen är i form av sojamjöl som används som djurfoder. EU använder 31 miljoner ton om året varav Sverige 1 %, alltså runt 300.000 ton, mest från Kanada och USA.
|
| Växtdroger och beredningar |
Frö, "sojaböna"
(Sojae semen)
• Soljaolja (olja)
• Lecitin (extrakt) |
|
|
|
Namnet
Glycine efter grekiska glykos = söt.
Namnet soja, i svenskan sedan 1732, är efter
japanska sho-yu = sojaböna, sojasås, hämtat från kantonkinesiska
shi-yau = soja, sojaolja.
Ursprung
Tempererade områden i nordöstra Kina, möjligen
från en vildväxande art i Indien och södra
Kina.
Asiatisk odling
Den vilda örten, som ligger ner på marken,
har använts i Kina i åtminstone 5.000 år
och började odlas för ca 4.000 år sedan.
Vid 1100 f. Kr fick man upp plantan till stående.
Den är där en av de fem heliga grödorna
- med ris, vete,
hirs och bovete. Från Kina spreds odlingen tidigt
till Korea och Japan. Först i slutet av 1600-talet
blev växten känd i Europa, men Marco Polo
berättade redan på 1200-talet hur han i Asien
serverades en hel måltid baserad på enbart
soja.
Amerikansk odling
Trettio år efter Linnés holländska
notering, 1765, tog en amerikansk handlare grobara bönor
från Kina till USA. En liten odling kom igång
utan att göra stort väsen av sig; bönder
använde hela den torkade växten som djurfoder.
Odling för bönornas skull började först
i slutet av 1800-talet. De blev ett viktigt livsmedel
under 30-talets depression men efter krisåren
gick amerikanerna tillbaka till köttdiet. Att biltillverkaren
Henry Ford hade soja som käpphäst hängde
ihop med att den kan användas till att göra
ett slags hållbar plast. 1940 tillverkades verkligen
en bil där hela chassit var av soja.
Den storskaliga amerikanska odling som kom igång
efter andra världskriget var inriktad helt på
djurfoder. Åren 1945-1985 elvadubblades skörden.
Europeisk odling
Den första västerländska noteringen om
soja gjordes av Linné 1737 när han inventerade
en holländsk trädgård, dit plantan antagligen hade tagits av missionärer. Örten
förblev en botanisk kuriositet fram till 1880-talet
då franska forskare upptäckte att bönan
är så gott som helt stärkelsefri = bra
mat för diabetiker. Runt 1900 upptäcktes vikten
av näringsämnet protein och sojabönor
visade sig innehålla extremt höga halter.
Den första importlasten bönor anlände
till Europa 1908 och entusiasmen för odling var
också stor. På 1930-talet odlades soja i Östeuropa och på Balkan; i Tyskland premierades
sojabönsodling av staten.
Svensk odling och import
I Sverige provodlades sojabönor under första världskriget men försöken upphörde så fort kriget var över. Istället förlitade man sig på den import som kommit igång före kriget. 1911 importerades 1.000 ton bönor, 1929 hundra gånger så mycket. Andra världskrigets provodlingar gavs upp eftersom inga sorter nådde till blomning i det svenska klimatet.
Under 50-och 60-talen - när den verkliga storproduktionen av soja kom igång i Amerika - blev den svenska importen av bönor liten och oregelbunden. Antagligen ersattes de med den färdiga foderprodukten "oljekakor" som hade importerats parallellt under hela 1900-talet men plötsligt fördubblades under 60-talet. Vid det laget var den amerikanska odlingen inriktad helt på djurfoder. Först på senare år har resurrslöseriet
i detta uppmärksammats på allvar. För
att få fram protein från en kyckling krävs
motsvarande sex kycklingars sojaprotein; för nötdjur
är siffran 15. Samtidigt blev sojaoljan, i odlarländerna närmast en biprodukt till foderkakorna, billig och vanlig i kosmetiska och farmaceutiska preparat i Sverige.
GMO-soja
GMO-soja i livsmedel: Soja används i två tredjedelar av alla halvfabrikat och färdigmat och i sådant som sojabiffar och "sojabacon" t.ex. i form av sojaolja, sojamjölk och lecitin. Sojabönor utvecklade i USA för att stå emot bekämpningsmedlet Round-Up
var det första genförändrade livsmedlet som godkändes för försäljning inom EU. De första partierna anlände till Europa 1996. Två år senare när Storbritannien började
importera stora mängder genförändrad soja ökade de allergiska reaktionerna på soja med 50 %.
2006 fanns GMO-spår i 25 % av de omärkta livsmedlen med soja och majs i EU, särskilt ofta i livsmedel från USA.
2009 när tyska konsumenttidningen Ökotest testade 24 sorters honung innehöll hälften pollen från genmodifierade växter, mest från sydamerikansk Round Up-sojaböna.
GMO-soja i djurfoder: Pressresterna efter oljan blir foderkakor. En GMO-sort har godkänts för användning som djurfoder inom EU. Inget svenskt kött är genmodifierat, så märkningen "GMO-fritt" som börjat dyka upp på köttförpackningar är tvetydig, påpekade Livsmedelsverket 2010, särskilt med tanke på att 11 % av de svenska grisarna utfordras med GMO-soja.
• Odling av GMO-soja: Ingen GMO-soja odlas inom EU. I USA och Kina är det den mest genmanipulerade grödan; i USA var 35 % av sojan genmanipulerad 1998. Mycket GMO-soja odlas också i Sydamerika. I Brasilien, det största exportlandet av soja, har motståndet
mot GMO varit starkt och genmanipulering är officiellt inte tillåten.
GMO - genmodifierade organismer
Efter soja är majs, ris och bomull de grödor som genmanipuleras mest, särskilt
i USA. Kina kommer starkt. En enda GMO-gröda är godkänd för kommersiell odling inom EU, en insektsresistent majs. I Sverige odlas inga GMO-grödor kommersiellt men genmodifierad majs, potatis och raps försöksodlas.
Genmanipulering började i USA på 1960-talet med att man hittade en naturlig mutation av majs med
dubbel halt aminosyror som stod emot ovanligt många insekter och ogräs. Man förde in genen från jordbakterien Bt (Bacillus
thuringiensis) i plantors arvsmassa, där den
alstrar ett ämne som dödar ett 50-tal oönskade
fjärilsarter och deras larver. För sent har det visat sig att den tar död på en del önskade
också. Behovet av bekämpningsmedel har inte heller minskat; tvärtom enligt Greenpeace. Sedan GMO-sojan
'Round-Up Ready', manipulerad för att tåla bekämpningsmedlet
Round-Up, började odlas i USA på 1990-talet har
användningen av Round-Up ökat med 250 % på tio år och sju ogräsarter har utvecklat resistens mot medlet i odlingar av soja, majs och bomull.
• EU-regler om GMO
Odling och import: Alla GMO-organismer som ska användas eller säljas inom EU måste godkännas.
Märkning: Alla livsmedel som består av, innehåller eller
har framställts av GMO-råvara ska märkas "består av / innehåller / framställd
av genetiskt modifierad ..." och kunna spåras. Undantag som inte behöver
märkas är där 0,9 % eller mindre av råvaran, eller enzymer, vitaminer eller aminosyror, består av GMO-organismer. Märkning av typen "GMO-fri" är inte tillåtet. Kött, mjölk och ägg
från djur som utfodrats med GMO-foder behöver
inte märkas och inte heller textilier av GMO-grödor. I USA behöver ingar produkter
märkas om att de innehåller genmodifierad råvara.
Testning: Livsmedel och djurfoder som importeras till EU måste testas och analyseras för GMO. |
|
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Creasy
(2000), Elkington och Hailes (2000), Gentz och Lindgren
(1946), von Hofsten och Bergkvist (1989), Impecta (2004),
Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935),
Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Lucas (1978),
Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Seymour
(1980), Stodola och Volák (2000), Thunberg (1980), Zinck och Hallas-Møller (2005).
Artiklar: G Nilsson-Leissner: Sojabönan:
möjligheterna för dess odling i Sverige (Nordisk
Familjeboks Månadskrönika, februari 1938).
Fred Hapgood: The prodigious soybean (National Geographic,
July 1987). Roland Lyhagen: Kristidsgrödor (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). Henrik Jönsson: Sojabönderna
- nytt hot mot Amazonas (Göteborgs-Posten 2004
09 16). Pia Svensson: Det svenska köttet inte
alltid helsvenskt (Göteborgs-Posten 2004 10 06). Maria Nöjd: Svårt slippa GMO i maten (Råd & rön 3:2008).
Nätpublikationer:
Greenpeace: Genetisk förorening (2003 08) (2005
08 21). Gustav Hess GmbH (2005 09 09). Livsmedelsverket:
Genetiskt modifierad mat (2007 05 09). EU-kommissionen:
Genetically modified (GM) foods authorised... (2007
05 09). FAO: Major food and agricultural commodities and producers (2008 04 25). FAO: Key statistics of food and agriculture external trade (2008 04 25). Statistiska centralnyrån (1972): Historisk statistik för Sverige: Del 3: Utrikeshandel 1732-1970 (2010 09 06). |
|
|
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/soja.html
Datum: 2015 12 15 -
Uppdaterad: 2011 01 14
Cookieinfo
|
|