 |
Glyceriter |
||
|
|
|||
|
Synonymer |
1) Glycerinutdrag 2) Glycerinextrakt, glycerolextrakt |
||
|
Förväxlingsrisk |
• Glycerin (glycerol) som är lösningsmedlet | ||
|
|
|||
|
Framställning |
|||
|
Beskrivning |
Genomskinlig, doftlös eller nästan doftlös vätska. | ||
| Beräkna som för glycerin: 100 % glycerin: 100 ml väger 127 gram. 100 gram = 79 ml. 90 % glycerin: 100 ml väger 124 gram. 100 gram = 80 ml. 85 % glycerin: 100 ml väger 123 gram. 100 gram = 81 ml. 80 % glycerin: 100 ml väger 121 gram. 100 gram = 83 ml. |
|||
|
• Vattenlösliga
ämnen löses i glycerin
- se där. Utdragen kan blandas obehindrat med alkohol
och vatten, ännu lättare
om vattnet är salt. • Glycerin löser däremot inte fettlösliga ämnen som eteriska oljor och andra doftämnen, som ju vanligen är fettlösliga. Man gör alltså inte glyceriter för doftens skull. pH och inkompatibiliteter • Huvudinnehållet är glycerin så se där. |
|||
|
Innehåll |
Utdragna ämnen (mer om växtdrogers
innehåll) |
||
| Varianter | • Koldioxidextrakt Morotsextrakt, ringblomsextrakt, kamomillextrakt etc. som innehåller växternas fettlösliga ämnen. |
||
| Hållbarhet | 1) Glycerinutdrag Kan hålla sig ett år utan konserveringsmedel, med tillsats av t ex citronsyra dubbelt så länge. |
||
|
1) Glycerinutdrag Får man göra själv; grundrecept nedan. 2) Glycerinextrakt Hos importörer av eteriska oljor för runt 90 kr per 100 ml. Till ungefär samma priser i hälsokostbutiker som för råvaror till kosmetika. |
||
|
|
|||
|
Användning Glycerin fungerar inte för att dra ut doftämnen, som vanligen är fettlösliga. Däremot lär glycerin fungera som fixatör när doften väl kommit på huden. |
|||
|
Hudläkemedel
1) Glycerinutdrag Kan användas som ett berikat glycerin - man får glycerinets och växtämnenas vårdande egenskaper i ett. Rengöringsmedel 1) Glycerinutdrag Utmärkt tillsats i alla slags vattenbaserade ansiktsvatten. |
|||
| 1) Glycerinutdrag Fuktighetsbevarande för alla hudtyper. |
|||
| 1) Glycerinutdrag Kan användas som återfettningsmedel ungefär som olivåterfettning för att göra håret smidigt och glänsande. Över 5 % gör håret klibbigt så att det drar åt sig smuts och damm. • Schampo, balsam, hårvatten: 0,5-1 % |
|||
| 1) Glycerinutdrag Några % i tandkräm förhindrar torkning och ger också lite söt smak från glycerinet, däremot ingen smak eller doft av växten som dras ut, förutom beskheten från t. ex. garvämnen. |
|||
| Ren glycerin irriterar. | |||
|
|
|||
|
Invärtes
bruk |
1) Glycerinutdrag Smakmässigt är glycerin till fördel - den söta glycerinsmaken döljer bitter örtsmak. |
||
|
Giftighet |
1) Glycerinutdrag Glycerin är ogiftigt och ätligt, så ev. giftighet beror på växten man gör utdraget av, men se under glycerin om effekten av stora doser invärtes. |
||
|
|
|||
|
Recept |
|||
| Recept I (blommor) |
• Reseda, viol,
konvalje, heliotrop, ros • Glycerin Friska, välluktande blommor befrias från stjälkar, blad, blomfoder och dylikt och nedläggas i ett lufttätt glaskärl. Man häller ren glycerin öfver blombladen och låter kärlet stå 4 veckor i solen eller annan varm och torr plats. Därpå afhäller man försiktigt det flytande genom en glastratt i en lagom stor glasflaska. Af denna essens kan man dagligen hälla några droppar i tvätt- eller munvattnet, som däraf blir aromatiskt. Vaddtussar, begjutna med essensen och insydda i små sidenpåsar, ge god lukt åt kläderna i linneskåpet eller byrålådorna. (Källa: Titellös svensk receptsamling, före 1906) Anm. Blomdofter dras inte ut i glycerin, så det är ytterst tveksamt om författaren verkligen prövat detta recept själv. |
||
| Recept II (grundrecept) |
• Glycerin
- 3 delar • Destillerat vatten (ev.) - 1 del • Växtdelar Växtdelarna ska vara täckta av glycerinet. Utdraget görs kallt. (Källa: Shenet 1999) |
||
| Recept III (groblad) |
• Finhackade groblad
• Glycerin - så det täcker Fyll en liten burk med groblad och häll glycerin över. Låt stå två veckor; rör om då och då. Sila av och förvara mörkt. Lugnande och läkande salva för vätskande och kliande utslag och insektsbett. (Källa: Shealy 2000) |
||
|
|
|||
| • Litteratur: Se t ex Antczak och Antczak (2001), Bergmark (1974), Bolin och Gustaver del 3 (1960), Gentz och Lindgren (1946), Hanssen (1986), Lindgren (1918), Livsmedelsverket (1998), Ljungdahl (1953), Lodén (2002), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nobelius (1960), Nordström (1940), Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Svanberg (1948), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946), Winter (1994). | |||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
