![]() |
Färgämnen Färga olja och fett |
|
|
|
||
| Oljors färg | Vegetabiliska
oljor , t. ex. olivolja,
har egen gul färg som framträder särskilt
tydligt i salvor och
tvål. Den gula tonen
kan inte tas bort med mindre än att man byter till
en annan, eventuellt avfärgad, olja. Pressad palmkärnolja
kan ge närmast knallgult. En del eteriska oljor, särskilt jasmin absolut och orangeblom absolut, kan missfärga emulsioner. Se felsökningsschema. |
|
| Örtoljors färg | Örtoljor blir ofta gula eftersom de flesta fettlösliga färgämnen är gula till blekt orangeröda - johannesörtsolja hör till de få som blir riktigt röda. Gröna blir de aldrig eftersom klorofyll inte är fettlösligt. Örtoljornas naturliga färg är svår att filtrera bort och vore inte heller klokt eftersom det ofta är just de fettlösliga färgämnena som är de aktiva ämnen man vill ha. | |
| Färga olja och fett med växtextrakt | Färg
som ska färga olja och fett måste vara fettlöslig,
och om det är en vanlig, flytande olja som ska färgas
måste också färgen vara flytande. Exempel
på växtutdrag med mer eller mindre fettlösliga
färgämnen som kan blandas i olja, fett, cerat
etc.: |
|
| Färga olja och fett med vaxer | Vaxer
duger dåligt att färga med; de har ingen egen
färg att tala om, mer än oblekt bivax
som ger gulaktig ton i salvor etc. Vill man inte ha sin
salva gul får man använda blekt bivax. Man
kan själv bleka den genom att låta den ligga
i solen. Vaxfärger kan smältas in i olja och fett, som då samtidigt förtjockas. Det finns industriellt infärgade vaxer avsedda för stearinljus, och vaxkritor kan också smältas med. Med tillräckligt mycket sådan vaxfärg kan man färga cerat, men stiftets egen färgande förmåga blir svag. |
|
| Färga olja och fett med pulver |
Salvor kan också färgas
in med pulver - rör färgpigment och olja till
en tjock färgbas och blanda in i salvan. Pulvret
kommer inte att lösas utan slammas upp i salvan och
så länge denna är stabil förblir
också färgen jämn. Kornen måste
vara mycket små, annars får man en prickig
salva. Flytande oljor kan inte färgas på detta
sätt; pulvret kommer snart att sjunka till botten. Användbara färgande pulver är jordfärger som leror i olika färger och järnoxidfärger och jordfärger av den typ som används som oljefärgspigment. Varning för att ta för mycket pigment - resultatet blir en kladdig oljefärg och risk för att fettet ska härskn, ett problem i t. ex. läppstift. Också torra växtpulver (rött sandelträ, kol, kakao, paprikapulver, gurkmeja) kan slammas upp i feta blandningar av någorlunda fast konsistens. Täckande vita pulver som titandioxid kan slammas upp i salvor och emulsioner för att göra dem vitare. Att de blir täckande när de stryks på huden gör dem ganska oanvändbara ensamma, men kombinerar man dem med färgande pulver får man t. ex. täckande läppstift. Det vita är nödvändig bas för de andra, färgande pigmenten. Test Stryk ut lite av den färgade oljan på ett papper, t. ex. ett filterpapper. Dra en kniv genom ytan i 45° vinkel. Om papperet får färgstreck är pulvret inte tillräckligt dispergerat i oljan. |
|
| Hållbarhet | Fettlösliga gula och röda färgämnen håller sig vanligen bra. Mineralfärgspigment har obegränsad hållbarhet men järnoxidfärger och andra jordfärger (ockra, umbra) kan göra att fett härsknar lättare. | |
|
|
||
| Hudvård | Färgande
smink
som ögonbrynsfärg
och läppstift
färgas med olösliga mineralpulver. Ofta ska
sminket vara täckande, varför huvuddelen av
färgblandningen kan bestå av ett täckande
vitt mineralpulver. I teatersmink
kan kulörta pulver utgöra så mycket som
40 % av hela preparatet. Hudvårdsmedel som salvor, cerat och hudoljor färgas mer för sitt utseende i burken än för huden. Det är enkla procedurer enligt ovan med smälta vaxer, uppslammade pulver och iblandning av färgämnen i flytande form. Om lite vatten ingår (som i cold cream, emulsion) kan preparatet också färgas med vattenlösliga färger i vattendelen - se om färgning av vätskor. |
|
| Hårvård | Feta oljeblandningar som hårolja och hårpomada är i princip färgad olja. | |
| Bad | Badolja kan färgas med (lite) olösliga pigmentpulver. Oljan måste dock vara emulgerad till rätt tjock, annars kommer färgpulvret att sjunka till botten. | |
| Fast tvål | Tvål är i huvudsak fett, om än förändrat, och kan färgas med fett men också med torra pulver och vattenlöslig färg. Färgas tvålmassan direkt vid förtvålningen måste hänsyn tas till hur alkalierna kan påverka färgen med tiden. Se särskilt om tvålfärgning. Glycerintvål är mer en emulsion än tvål och ger därför inte orsak till sådana bryderier. | |
|
|
||
|
Litteratur:
Se t ex Kumlien (1946), Poucher och Howard (1974), Thomssen
(1947), Gaugin (1947), Lodén (2002), Poucher
och Howard (1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Thomssen (1947).
|
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||