|
 |
Parfymfamiljerna
Orientparfymer
Recept: Orientdofter |
|
| Synonymer |
Ambradofter, ambrerade dofter, exotiska
dofter, orientaliska dofter, halvorientaliska dofter |
| Engelska namn |
Oriental scents, orientals, exotic scents,
amber scents, semiorientals, florientals |
| Andra namn |
Romanska språk
Ambrés (franska) |
| Tradition |
Vi tänker på orientaliska dofter
som tunga och söta, och det stämmer om vi med
Orienten menar det främre: Mellanöstern och
Indien. I det fjärran östern (Kina, Japan) är
doftsmaken helt annorlunda. Där baxnar man inför
västerländska orientdofter. Enligt doftstudier
ogillas orientdofter också särskilt av folk
som äter mycket fisk (för vilka de verkar påminna
mest om svett) medan köttdiet verkar göra att
man gillar dem.
Ryska balettens turnerande uppsättning av Shéhérezade
1909 slog Europa med häpnad och skapade en våg
av orientalism som bl. a. Guerlain red på med orientparfymerna
Shalimar (1916) och Mitsouko (1919). Från dessa
söta, pudriga vaniljdofter har gruppen utvecklats
över 70-talets mysk,
80-talets fruktiga och svettiga (Opium 1977, Byzance 1986,
Poison 1986) till 90-talets matiga och kryddiga med lutning
åt skogig fougères.
Att lukta politiskt korrekt
På 1800-talet var frågan om att lukta orientaliskt
eller inte en politisk sak. Napoleons hustru kejsarinnan
Joséphine hade med sin smak för mysk bildat
mode i Frankrike runt år 1800. Därmed blev
tunga dofter närmast tabu i England och Tyskland.
Där skulle minsann inte luktas franskt sovrum. Nej,
friskt och rent skulle det vara för sedesamma protestanter
- cleanliness is next to godliness.
Detsamma gäller fortfarande för män. Den
disciplinerade borgerlige mannen osar inte sex utan frisk
citrus eller sträv
fougère. Den
första orientdoften för män (Habit Rouge
från Guerlain) kom så sent som 1965 och var
bara "halvorientalisk" och slog inte an.
Parfymhistoria |
| Beskrivning |
Tunga, söta, exotiska dofter, från
20-talets pudriga vaniljdofter till 80-talets fruktiga
och 90-talets kryddiga. Bäst för kvällsbruk
och intima situationer. Ofta starka, alltid hållbara.
Doftklassificering
Familjen orientaliska parfymer förekommer i både
det franska och amerikanska klassificeringssystemet. |
| Innehåll |
Recept: Eteriska oljor i orientdofter.
Eteriska oljor efter dofttyp,
t. ex. sött-kryddigt, puder-vanilj. |
| Ersättning |
Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier - 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska
oljorna ersätts med kemikalier. |
|
Orientaliska
parfymer
Den många orientdofterna är alla avsedda för
damerna. Toppnot vanligen av citrus, bas av ambra eller
vanilj. |
|
Shalimar
(Guerlain 1925) |
| Klassikern
som satte standarden för alla moderna orientaliska
parfymer. En orientalisk chypre,
om man så vill, och den enda av världens
fem-i-topp-parfymer som inte är en blomdoft.
Den innehöll 30 % doftämnen, dubbelt
mot vad som var brukligt vid den här tiden,
och det tog fyra år innan man vågade
lansera den. Om tillkomsten sägs att tredje generationen
Guerlain, Jacques, fick ett prov på etylvanillin och helt frankt hällde det i en flaska Jicky
(fougère):
Lavendeln tonade bort och toppnotern av bergamott och citron trädde fram. Mellannot av blommor (jasmin, irisrot, ros som får
grönska av patchouli, vetivert och tonkaböna)
och till sist det tunga och hållbara orientaliska: frankincense, opoponax, sandelträ och animaliskt: ambra, läder, mysk och sibet.
Flaskan formgavs av Raymond Guerlain och gjordes
av Baccarat. Shalimar
= det namn Taj Mahal hade under byggnadstiden. |
|
|
Obsession
(Klein 1985) |
| Animalisk
orientdoft. Mycket fruktig och häftig
toppnot - mandarin,
bergamott,
citron och
persika. I mellanregistret
blommor (apelsinblom,
jasmin,
ros, tagetes),
koriander,
vetivert
och retande frisk basilika.
Fet basnot av ekmossa,
frankincense,
vanilj,
trä (ceder,
sandel)
och animalier (ambra,
mysk och
sibet). Det
var första parfymen
från Calvin Klein, marknadsföringen kostade
15 milj dollar och betalade sig; parfymen fick branschens
pris som årets mest framgångsrika parfym. |
|
|
Angel
(Thiérry Mugler 1992) |
Kryddig orientdoft. Den första
av 90-talets "matiga" orientaler; lukten
känns ätlig, med massor av söta
och fruktiga inslag. Bergamott,
jasmin,
frukter och honung i toppnoten, mellannot av choklad,
karamell, kola, kumarin,
i botten patchouli,
sandelträ,
vanilj.
Oliver Cresp och Yves de Chirin var parfymörer.
Kopior som Parfum d'étè (Kenzo)
och Nirmala (Molinard) följde snart. |
|
|
|
Blommigt
orientaliska parfymer, "florientaler"
Se också blomfamiljen
- det kan vara hugget som stucket var en blommig oriental
sorteras in. Fruktig eller kryddig toppnot, botten är
torr och träig eller söt och pudrig ambra. De
halvorientaliska som prövats för män har
inte slagit an riktigt. |
|
Habinata
(Molinard 1924) |
Det gamla fina Grasse-företaget
gjorde oväntad massuccé med denna
lite träiga och blommiga orientdoft, från
början gjord för att parfymera damernas
cigaretter. Fruktiga toppnoter ( apelsinblomma,
bergamott,
persika, bär), i mellanregiistret klassiska
söta blomdofter ( heliotropin,
irisrot,
jasmin,
ros, syrén,
ylang-ylang).
I botten trä ( ceder,
sandel),
sötma ( benzoin,
labdanum,
vanilj),
och ambra,
ekmossa,
läder,
mysk och
patchouli.
René Lalique formgav flaskan med reliefdekor. |
|
|
Evening in Paris
(Bourjois 1928)
Soir de Paris
(Bourjois 1929) |
Kryddigt blommig orientdoft. Den
var den första franska parfymen som inte
hade premiär i Paris; den lanserades först
under sitt engelska namn på den amerikanska
medelklassmarknaden. Först året därpå
kunde den köpas i Europa under franskt namn.
Blommor ( irisrot,
jasmin,
nejlika,
ros)
kontrasterar mot strävare vetivert
och sandelträ.
1991 ändrades doften till lite pudrigare.
Svår att få tag på, om den alls
går att hitta - möjligen på kvällen
i Paris? |
|
|
Shocking
(Schiaparelli 1937) |
Om Elsa Schiaparelli sade någon: "Chanel
hade lite smak och den var bra. Schiaparelli hade massor
av smak och den var dålig". Hon gjorde sanslösa
och roliga kläder och lanserade några parfymer
på 30-talet, Shocking mest uppmärksammad p.
g. a. flaskan som var en kvinnotorso med ett måttband
runt halsen, "replikerad" långt senare
av Gaultier. Jean Carles gjorde doften, som är en
blommig oriental med träinslag. Toppnot av aldehyder, bergamott och dragon. I centrum
blommor ( jasmin,
narciss, nejlika, ros) på en botten
av patchouli, sandelträ, vanilj, vetivert och animalier ( ambra, mysk, sibet).
Försvann, återskapades 1997 men lär inte
bli lätt att hitta idag. |
|
|
Youth Dew
(Estée Lauder 1953) |
|
Habit rouge
(Guerlain 1965) |
Halvoriental. Den första
orientdoften för män och det gick inget
vidare. Citron,
mandarin,
lavendel,
patchouli,
varma kryddor och läder
fullkomligt badande i söt och sövande
vanilj.
Trots citrusfriskheten blev det för mycket
för de flesta. Den finns kvar på hyllorna
- kanske herrarna gillar den mer om damerna tar
den på sig? |
|
|
Opium
(YSL 1977) |
| Den doft som YSL:s hela parfymrykte vilar
på; en variation på Youth Dew. Kryddad citrustopp
(bergamott, mandarin, bay, koriander, kryddnejlika, peppar, plommon, vetivert).
Mellannot av blommor (irisrot, jasmin, liljekonvalj, nejlika, persika, ros) och mer kryddor
(kanel). Basnot
av vetivert,
trä (ceder, sandel), hartser
(frankincense, myrra, opoponax, patchouli, tolubalsam)
och sött (benzoin, labdanum). Vanilj finns
med men är inte lika dominant som i andra orientdofter.
Slutligen det vanliga inslaget av mysk, ambra och här
dessutom bävergäll.
Gjordes av Jean Amic och Jean-Louis Sieuzac. |
|
|
Must de Cartier
(Cartier 1981) |
Skulle vara konventionellt exklusiv
i linje med smyckefirmans image. Gjordes av Jean-Jacques
Diener. Centrum består av läder
och blommor
( irisrot,
jasmin,
nejlika,
orkidé, ros,
ylang-ylang)
och trä ( rosenträ,
sandelträ).
Toppnoten är grön ( aldehyder,
apelsinblomma,
bergamott,
citron,
tangerin),
basnoten orientaliskt söt och tung ( ambra,
mysk,
vanilj). |
|
|
KL
(Lagerfeld 1982) |
Blommig semioriental - nytt försök
att locka herrarna. Passionsfrukt, apelsin,
bergamott,
mandarin
och kryddor i toppen. Hjärtnot av blommor
(doftranka, jasmin,
orkidé, ros,
ylang-ylang),
kryddor (cayennepeppar, kanel,
koriander,
kryddnejlika,
kryddpeppar)
och trä ( cederträ,
pockenholz, rosenträ).
Basnot av patchouli,
hartser ( frankincense,
myrra, styrax),
animalier ( ambra,
sibet) och
vaniljdofter ( benzoin,
labdanum,
vanilj). |
|
|
Ysatis
(Givenchy 1984) |
Halvorientalisk åt fruktig
chypre. Toppnot
av citrus och grönt ( aldehyder,
apelsinblomma,
bergamott,
galbanum,
mandarin),
hjärta av blommor ( irisrot,
jasmin,
narciss, nejlika,
ros, tuberos,
ylang-ylang).
Basnoten är både kryddig och söt
( bay, ekmossa,
kryddpeppar,
patchouli,
sandelträ,
vanilj,
vetivert)
och innehåller alla de fyra animaliska doftämnena
( ambra,
bävergäll,
mysk,
sibet).
Gjordes av Dominique Ropion, flaskan av Pierre
Dinand. Många härmade blandningen av
sött och fruktigt de följande åren;
Byzance är nästan identisk. |
|
|
Coco
(Chanel 1984) |
| Halvorientalisk
blomblandning med kryddig toppnot (apelsinblomma,
koriander,
kryddpeppar,
mandarin).
I centrum blommor (angelika,
frangipani,
indisk jasmin,
mimosa,
nejlika,
ros) och mer
kryddor (kanel,
kryddnejlika).
Basnoten ger det orientaliska (ambra,
honung, läder, sandelträ,
vanilj).
Jacques Polge på Chanel var parfymör. |
 |
|
|
Byzance
(Rochas 1986) |
Lätt och blommig halvoriental,
mycket lik Ysatis. Toppnot av aldehyder,
basilika,
mandarin,
kardemumma.
I mellannoten massor av klassiska blommor ( heliotropin,
liljekonvalj,
jasmin,
tuberos,
ros, ylang-ylang).
Basnot av sandelträ,
vanilj,
ambra och
mysk. Rochas
parfymör Nicholas Mamounas gjorde den. |
|
|
Poison
(Dior 1986) |
| Fruktigt blommig orientdoft. Slog nytt rekord
i hård marknadsföring och blev också
en av 80-talets plågor - den innehöll mycket
av allt (70-80 % syntetiskt): I toppen plommon och kryddor
(anis, koriander, kryddpeppar, peppar), i
centrum bär och mer kryddor (kanel, kryddnejlika),
trä (cederträ, rosenträ, sandelträ),
blommor (apelsinblomma, jasmin, nejlika, ros, tuberos).
I botten sött (honung, labdanum, vanilj) som
förstärks av ambra, mysk, opoponax och vetivert. |
 |
|
Samsara
(Guerlain 1989) |
| Blommig oriental. Fjärde generationen Guerlain, Jean-Paul, ägnade
hela 80-talet åt att få ihop denna exotiska
blomdoft. Det blev en toppnot av citron,
mycket blommor (irisrot, jasmin, ros, ylang-ylang), sting
av tonkaböna,
fyllighet och sötma av ambra, sandelträ, vanilj och
flera sorters syntetisk mysk.
Det är en heltigenom Guerlain-typisk parfym med stor
chans att kvala in bland klassikerna. |
 |
|
|
|
Litteratur:
Se t. ex. Aftel (2003), Barillé och Laroze
(1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968),
Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Kennett (1975), Müller
och Lamparsky (1991), Schnitzer (1985), Thompson (1928). |
|
|
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/famorientdofter.html
Datum: 2015 12 15 -
Uppdaterad: 2009 01 1
Cookieinfo
|
|