 |
       
Eteriska oljor Enbärsessens |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Moderväxt |
En (Juniperus communis) - se där om historia och bruk i äldre tid. | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
Synonymer |
Enbärsolja, flyktig enbärsolja, enolja, enbärsdroppar | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
Farmakopénamn |
Aetheroleum juniperi, Juniperi aetheroleum, Oleum juniperi, Oleum fructus juniperi, Oleum baccae juniperi | |||||||||||||||||||||||||||||||
| CAS-nummer | 8002-68-4, 73049-62-4, 84603-69-0 | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Juniperus communis fruit oil ["volatile oil obtained from the berries"] | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Engelska
namn |
Juniper berry oil, juniberry oil, oil of juniper berries, oil of juniper, common juniper berry oil, genievre baies oil | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
Andra
namn |
Romanska språk Huile volatile de genévrier, essence de Genièvre, huile de genièvre (franska) Nordiska språk Enebaerolie (danska), enebaerolie (norska) Andra språk Wachholderöl (tyska) |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
Förväxlingsrisk |
• Enbarrsessens - destillerad av barren. |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Första gången eterisk olja av enbär nämns i europeiska
texter är 1488. 1577 beskrivs den i en dansk läkebok som
"varm och torr av andra graden"; alltså
besläktad med gallan och det koleriska temperamentet.
1638 var ett av drottning Kristinas livläkares råd mot pestsmitta att pensla näsan
med enbärsolja. 1840 hade Linné med
oljan i Pharmacopaea Holmiensis. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Bären
innehåller 0,2-2 % eterisk olja (tyska farmakopéns
8:e upplaga kräver minst 1 %). Halten olja varierar
med växtplats och framför allt bärens
mognad. Mest finns i de gröna bären som
just ska mogna, men bara sådana bär destilleras
sällan. I fullmogna svarta bär har det mesta
av den eteriska oljan omvandlats till harts.
Bäst resultat fås med ångdestillering
(mer sällan vattendestillering) av mogna bär,
torkade eller halvtorkade och krossade.
Vanligare är att använda jästa bär
som blivit över vid tillverkning av gin och andra
drycker men sådan olja blir inte lika söt
och hållbar. Kvistar åker ofta med. Om oljan deklareras bara som "enolja" kan man vara ganska säker på att det inte är en bärolja utan närmast en barrolja. Ursprung Bäst anses bär från norra Italien vara (de kan innehålla fyra gånger mer eterisk olja än svenska) men ingen sådan olja säljs i Sverige idag. Däremot kan man hitta olja från många andra europeiska länder. • Europa: Frankrike, Österrike, Kroatien, Slovenien, Spanien. Det görs också olja i Tyskland och i många östeuropeiska länder som Ungern, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Polen och forna Sovjetundionen. • Asien: Indien, Nepal. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Färglös, ljusgul eller ljusgrön olja med brännande, lite besk smak. Färsk är den tunnflytande men tjocknar och mörknar med ålder och i närvaro av luft. Vanligtvis vänstervridande, ibland högervridande, sällan optiskt inaktiv. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| 100 gram väger 85-89 gram - en lätt olja. 100 gram = 188-112 ml. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ersättning |
• Bergtallbarrsolja är lik och används ibland som ersättning för enbärsolja. | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Förvaras som alla eteriska oljor: mörkt, svalt och lufttätt. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hos importörer av eteriska oljor för 70-140 kr per 10 ml och till ungefär samma priser i hälsokostbutiker. Olja från Frankrike och Österrike är dyr, asiatisk billig. | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Doftbeskrivning Fräsch bittersöt trädoft, kådig och pepprig, frisk och eldig på samma gång - påminner om tallbarr och tea tree med inslag av terpentin, men med en fyllighet som dessa saknar. Enbär som växt nordligt ger generellt fetare och lödigare doft än bär från varmare klimat. Olja såld som "enbär extra" är mindre frisk och skarp med fylligare citrus- och fruktkaraktär. Flyktighet Toppnot till mellannot. "Enbär extra" är flyktigare än vanlig enbärsolja. Doftblandning Enbär passar ihop med citrus (bergamott, citron, geranium) och andra friska dofter (elemi, galbanum, lagerblad, lavandin, myrra, rosmarin) inklusive barr (cypress, gran, tallbarr) och trä (ceder, sandel). Den går också bra ihop med många söta (fänkål, lavendel, muskatellsalvia, tolubalsam) och en del jordigare dofter (ingefära, vetivert) och riktigt feta basnoter som benzoin, labdanum och ekmossa. Lukten av enbärsolja och smörsyra är kända för att ta ut varandra. Behandlar man t. ex. härsket fett med enbärsolja - inte så ovanligt förr - blir resultatet att båda lukterna försvinner. Användning Doftämne i rengöringsmedel, kräm och parfym (upp till 0,8 %), särskilt i kryddiga och skogiga dofter, rakvatten. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
• Religiös rökelse: Enbär av flera slag ingick i den egyptiska rökelseparfymen kyphi. Som alltid är det svårt att identifiera arten; många olika användes i Medelhavsområdet under forntiden.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Hudläkemedel
Antiseptisk, ökar genomblödningen lokalt i huden - in på 1950-talet använd inom skolmedicinen som hudretande medel i liniment och salvor. Idag återupptäckt av aromaterapin, där den beskrivs som en helande och renande olja, t. ex. använd på hud med pormaskar (blanda med pepparmynta). Den är lindrande på vätskande eksem och psoriasis (gärna tillsammans med geranium), läkande på varbölder och kan vara till hjälp på åderbråck och hemorrojder eftersom den är sammandragande och tar ner svullnader. • Hudolja, kräm, salva: 1-2 % • Värmande fotkräm: 2-3 % Rengöringsmedel 1920-talets studier visade att oljan var en av de mest bakteriedödande vid direktkontakt. Den har bl. a. använts mot skabb och revorm. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Fet hy med tilltäppta porer, för att förebygga akne. På all hud där cellaktiviteten behöver stimuleras. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Använd för sin stimulerande effekt på blodcirkulationen vid håravfall, fett hår och för att förebygga mjäll och seborré. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| "Utvärtes till
ingnidning", uppges om oljans användning
i Sverige i mitten av 1800-talet, men gamla tiders bärolja
var precis som våra dagars ofta i praktiken en enbarrsolja
destillerad på en blandning av bär och barr.
Oljan ökar genomblödningen i huden, minskar
svullnader och löser kramp och är ett gammalt
medel för överansträngda, trötta,
svaga, ömma och stela muskler. Den kan t. ex.
användas vid träningsvärk, förlamningstillstånd,
ledvärk, tennisarm, ryggont, gikt och reumatism. I Kina blandar man enbärsolja med lika
delar rosmarinessens
till ryggmassage, särskilt ryggskott. • Muskelmassage: 3-4 % (10-15 droppar per msk) Tagen invärtes är oljan kraftigt utrensande, varför den används i aromamassage för att hjälpa till med utrensning, t. ex. vid urinsyraöverskott, ett problem vid reumatism, liksom vid blåskatarr, flytningar, smärtsamma menstruationer och mag-tarm-infektioner. Med angelika och basilika får man en riktig dunderkur, men försiktighet anbefalles; se nedan om giftighet. På samma grund anses den vara bra att massera på celluliter och på ben och fötter som är svullna av tillfällig vätseansamling. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| • Ångbad
vid bronkit och kramphosta (ingår i förkylningsblandningen
Oleum Basileum): 2-3 droppar i en skål hett vatten. • Helbad: 5-8 droppar för ett värmande och avslappnande kvällsbad. • Sittbad: 5 droppar vid blåskatarr, svårigheter att kasta vatten, smärtsam menstruation. • Fotbad: 4 droppar för trötta fötter, vid vätskeansamling, PMS med svullnad. |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Använd som tvålparfym. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
| Lätt hudirriterande - höga doser kan framkalla hudinflammation. Inte fototoxisk. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Mat
och dryck |
Den eteriska oljan kryddar brandy och framför allt engelsk gin och holländsk genever. Den nordiska svagdrickan är ett svagt öl med tillsats av enbär eller enbärsessens. Oljan används också i mat, från godis till charkuterier. Hemma i köket kan man ta oljan i mycket små mängder i t. ex. vilträtter, fläskkött, och marinader. Smak- och doftämne i snus, typ Rapé. | |||||||||||||||||||||||||||||||
|
Invärtes
bruk |
Förr som magmedel, maskmedel och aptitstimulerare, vid dålig matsmältning, gaser och kolik (kramplösande; rekommenderad redan av Culpeper på 1650-talet), muskel- och ledsmärtor, men framför allt som ett medel för urinvägarna. Det är terpineol i enbären som stimulerar urinavsöndringen genom att reta njurarna så att blodcirkulationen i njurarna ökar. Oljan verkar också antiseptiskt på urinvägarna. Den har använts vid t. ex. blåskatarr och urinvägsinfektion och för att framkalla abort, befrämja menstruation, lindra menstruationssmärtor, idag för att stärka immunförsvaret. Oljan uppges också vara "bra vid diabetes". Vid invärtes bruk är dosen 2-5 droppar dagligen. I Sverige i mitten av 1800-talet togs 3-5 droppar, i USA vid samma tid 5-20. Ger urinen violdoft. | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Detta är ingen olja att ta lätt på. Tagen invärtes är den farlig särskilt för njurarna, och eftersom eteriska oljor absorberas vid massage kan den skada även den vägen. Den är svår att dosera eftersom doserna är låga och kan ge utrensningssymptom (symptom blir värre före en förbättring) som kan vara svåra att skilja från förgiftningssymptom. Tecken på överdosering är njursmärtor och smärtor vid urinering, blod i urinen och svårigheter att urinera. Långtidsanvädning kan ge hypokalemi. Oljan bör inte användas under lång tid av någon och undvikas helt vid leverskada, allvarlig njursjukdom som njurinflammation (förstärker diuretisk behandling), diabetes (påverkar blodsockernivån och förstärker hypoglykemisk behandling), graviditet (retar och drar samman livmodern = abortrisk). Den bör inte heller användas vid amning eller till barn. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Aftel (2003), Arnborg (1994), Bergmark (1983),
Berlin (1849), Berlin (1851), Bruhn och Eneroth (2000),
Culpeper (1976), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Juneby (1977),
Juneby (1999), Kinkele (2004), Lawless (1992), Lawless (1996), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungdahl
(1953), Ljungqvist (2007), Linné (1954), Meyer (1952), Naves (1947),
Nielsen (1991), Pharmacopoea Norvegia II (1879), Pharmacopoea Svecica I (1775),
Poucher och Howard (1974), Reynolds (1996), Tisserand
(1977), Ullmark (1997), Valnet (1992). • Nätpublikationer: Felter och Lloyd (1898, 1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2009 11 29). |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
