Shenet - Sminkhistoria

Sminkhistoria

Ju mer de tuggar på naglarna, rynkar ögonbrynen och sliter sitt hår, desto mer behöver de oss.
(Elizabeth Arden, 1930-tal)

Se också historia om puder, rouge, läppstift och ögonsmink - det var i den ordningen de blev accepterade under 1900-talet.

Tidens seder

De första som bemålade sig var jägare och krigare, vanligen män. I de äldsta stadskulturerna sminkade sig båda könen och alla samhällsklasser. Under antiken blev smink tabu för män och påbjudet för kvinnor. På 1600-talet sminkade sig både fattiga och rika, män och kvinnor, på 1700-talet var det ett måste för fina damer och herrar, på 1800-talet gick det an bara för officerare, skådespelserskor och horor. En tid använde småfolket gultonat ansiktspuder medan fina damer bara kunde använda vitt, hundra år senare var regeln den motsatta. Rouge har varit tillåtet för horor men inte för överklassen, när det inte varit tvärtom. Under 1900-talet har regeln varit att kvinnor sminkar sig, och mer eller mindre har bestämt klass och bestämts av klass...

Forntida smink

Egypten

I det sumeriska riket (5000 f. Kr.) sminkade sig både män och kvinnor och så fortsatte det i de babyloniska och assyriska (600 f. Kr.) rikena i Tvåflodslandet. Smink var ett rituellt verktyg för att skapa religiös, social, hygienisk och medicinsk effekt. På samma sätt användes smink i Egypten och som allra mest på Kleopatras tid århundradet närmast f. Kr. Det kraftiga ögonsminket skyddade mot insekter och ögonsjukdomar medan hudoljor och puder fungerade som solskydd. Särskilda slavar, kallade tecknare eller munmålare, skötte de rikas ansiktssminkning och manikyr. Uppgiften krävde både handlag och specialkunskaper eftersom olika sorters smink krävde olika sorters diet - inte så magiskt som det låter, utan ett sätt att förebygga och minska effekterna av de bly- och arsenikhaltiga färgämnena.

Grekland

I Aten århundradena f. Kr. hade sminkning ålagts kvinnor och blivit strikt sexualiserat. Atenskorna var av två slag: de dygdiga hustrurna som höll sig inom hemmets väggar (inget smink, eller något lite rött på kinder och läppar) och hetärerna som rörde sig ute bland män (även vitt i ansiktet och svart kring ögonen). På det östligare Kreta som var mer påverkat av orentaliska seder fortsatte både män och kvinnor att bemåla sig i alla färger. I Sparta målade sig ingen; till och med att färga kläderna ansågs vara att förfalska naturen - dock blev det så småningom tillåtet att färga stridsmunderingen röd, eftersom det dolde blodet så bra.

Rom

Rika romerska damer höll sig med minst en ornatrix, en slavflicka med uppgift att sköta om damens hår och kropp. Många romerska författare har vittnat om sminkvanorna, som framstod som överdrivna och löjliga där de satt och drömde sig tillbaka till den hjältemodiga tid då romarriket slog sig fram. Ovidius, jetsetare på kejsar Augustus tid, skrev däremot obekymrat en handledning i konsten att använda smink. Bara fragment finns kvar men hans förförelsehandbok "Kärlekens konst" ger en del vinkar om bland annat puder, rouge och ögonbrynsfärg (lampsvärta, njörnfett, myrägg, mosade flugor). Allt var avsett strikt för kvinnor, och de skulle sköta saken diskret, för vilken man vill se på när hans kvinna målar upp sig för honom? För en man räckte det att vara ren: rena tänder och god andedräkt, välansat hår och skägg, inget näshår, klippta och rena naglar och en fläckfri och välsittande toga. Utöver det: makt.

Indien

Den indiska sexualrådgivningsboken Kamasutra från 600-talet listar 64 olika färdigheter som alla oavsett kön bör öva upp sig i för att deras äktenskap må bli lyckligt. Till dem hör:
6. Tatuering.
9. Färgning av tänder, klädesplagg, hår, naglar och kropp.
19. Konsten att göra parfym och doft.
43. Konsten att applicera parfymerade salvor på kroppen och att använda salvor och parfym i håret, samt att fläta det.
Råd till kvinnan
Till vardags ska en hustru parfymera sig sparsamt, privat med sin man kraftigare. Hon ska välkomna hans vänner med blommor, salvor, rökelse, betelblad och betelnötter.
Råd till mannen
Familjefaderns morgonrutin: Uträtta naturbehov, rengöra tänderna, gnida in sig med lite parfymerad salva, smycka sig, sminka ögon och mun och se sig i spegeln. Vad varje man bör göra: Varje dag bada, varannan dag olja in kroppen, var tredje dag löddra in sig, var fjärde dag raka hår och huvud, var femte dag raka resten av kroppen eller var tionde dag bortrycka kroppshår.

Västvärldens smink

Spanien 840

Europas första skönhetsskola öppnades 840 i södra Spanien av Ziryab, perser från Bagdad och sin tids största kulturpersonlighet. Spanien hade erövrats av nordafrikanska muslimer 711 och Ziryab blev den som förde in den arabiska kulturen i landet. En viktig del av livsstilen var den personliga hygienen med hårvård, hudvård, tandvård, rakning, hårborttagning och bad så som de kom att ritualiseras i vardagslivet och hammam. I skönhetsskolan fick kvinnor lära sig bland annat att sminka sig på rätta sättet.
Allt måste måste ha framstått som närmast obegripligt depraverat för det kristna prästerskapet, som hade orientens kroppsliga syndighet som ett av sina favoritämnen. Chocken blev än värre några århundraden senare när korstågsriddarna nådde fram till det heliga landet och kom i direktkontakt med orientens parfymer, rökelser och badseder, och upptäckte att de gillade det. Europa översvämmades av rosenvatten, kohl och och andra djävulens lockelser.

Italien 1300-tal

Nyheterna spreds först i Italien, där de fria handelsrepublikerna sedan gammalt hade utmärkta förbindelser med Konstantinopel. Venedigs, Genuas och Florens köpmän härskade över hela Europas handel, styrde korståg och nonchalerade fullkomligt kyrkliga påbud som inte passade affärerna; ofta blev de helt enkelt påvar själva. Härifrån spreds renässanskvinnans utseendeideal som skulle stå sig 1500-talet ut: vaxlik blekhet, rodnande kinder, röda läppar, blonderat hår och ögonbrynen avrakade och nya påmålade; man målade också blå ådror i tinningarna för att understryka blekheten. Ögonen däremot skulle vara bleka; sminkade ögon ansågs vulgärt. När den svenske prästmannen Olaus Magnus vid 1500-talets mitt dundrar mot den förkastliga sminkningen, vet han självklart varifrån det kommer:

Sverige 1555

Jag är förvissad om, att många förträffliga italienare, särskilt venezianare, skulle vara långt tryggare i avseende på huslig lycka och äktenskaplig trohet, om deras vällustiga kvinnor ej hade tillgång till att pryda sig med smink, som de nu för oerhörda summor med ängslig iver förskaffar sig från Etiopien eller Egypten.

Sminkning behandlas i samma kapitel som utomäktenskapliga förbindelser och liknande slemma och vanärande handlingar. För Olaus Magnus är det en form av bedrägeri:

Icke mindre smälek drabbar den olyckliga kvinna som blir beslagen med att förmedelst mistel, blyvitt, smink och andra färgämnen göra våld på naturen; ty efter en kort tid, sedan de falska färgerna blivit borttvättade, återfår hon sitt förra utseende och blir så till ett åtlöje för alla sina närmaste, oavsett de menliga följderna för hennes naturliga fägring. Ty dessa gifter gräver i förtid fåror i ansiktet, ögonen mister sin glans, tänderna svartnar, och andedräkten får en vidrig stank. Genom dessa bedrägliga färger blir kvnnorna anskrämliga att skåda och ådrar sig allas förakt och männens hat, särskilt som den arme makens läppar därav blir klibbiga. Dock förekommer allt sådant ytterst sällan i de nordiska länderna.

England 1500-tal

	Elizabeth I

De italienska stadsstaternas handelsmonopol brakade ihop snabbt och hårt när portugiser upptäckte sjövägen till Indien 1498. Den nya världsmakten England förde renässansidealen vidare med Elizabeth I (drottning 1558-1603) som frontalfigur. Elizabeth var helt stilenligt mycket upptagen av image- och utseendefrågor och både tillät och uppmuntrade kosmetiska excesser hos både män och kvinnor. Damernas utseende har blivit känt bland annat genom de många drottningporträtten. Idealet var i mycket en blåkopia av det italienska, med vitt puder, ansiktsrött och läpprött, osminkade ögon och påmålade ögonbryn och ådror. Håret skulle vara likadant ljust eller rött som italienskorna haft det och blektes också här med lut, ibland med förödande resultat - det löste sig med peruk; Elizabeth lär ha haft ett åttiotal. En engelsk specialitet var damernas loo-masker; ovala halvmasker som hölls fast framför ansiktet med en knapp mellan tänderna för att skydda smink och hud mot solen.

England 1600-tal

På 1650-talet och åren där omkring tog sig de politiska striderna synliga uttryck som tydligt visade upp skillnaderna i livsstil. För de protestantiska puritanerna var smink något fullkomligt otänkbart för andra än prostituerade och redan tvål ett tecken på flärd, medan de mer eller mindre katolska Stuart-anhängarna koketterade med smink och peruker. Charles II och hans sympatisörer tillbringade ett årtionde i landsflykt i Frankrike och återkom 1660 franskare och bättre parfymerade än någonsin och gjorde kröningen till en storslagen uppvisning av kläder, smycken, smink och parfym, och på den vägen fortsatte det. Att leva lyxliv blev ett sätt att visa lojalitet mot kungahuset medan puritaner klädde sig i säck och aska.
Att engelska kvinnor, och en hel del män, i alla samhällsklasser sminkade sig hejdlöst på ett sätt som inte hade någon motsvarighet i något annat europeiskt land hade dock inget med politik att göra utan förklaras med teaterns starka inflytande. Det märktes i alla fall tydligt omkring 1660 när maskerna ersattes med kraftig teatersminkning. Även utanför scenen började skådespelarna uppträda sminkade och snart också publiken. Och inte nog med det; maskerna flyttade ut bland publiken. Dagboksförfattaren Pepys:

12 juni 1663
Men när teatern började fyllas, satte hon på sig sin mask och behöll den under hela föreställningen; sådana har på senaste tiden blivit högsta mode bland damerna och de döljer hela ansiktet.

Även moucher blev populära i London vid denna tid:

5 maj 1668
Jag lade märke till en förtrolig gest hos lady Castlemaine: hon bad en av sina kammarjungfrur, en annan, som satt bredvid denna, att få en liten musch från hennes ansikte, och förde den till munnen och slickade på den och satte den sedan på sig själv, bredvid munnen, antagligen kände hon att hon höll på att få en finne där.

Frankrike 1700-tal

I 1700-talets Frankriike förknippades smink med adeln och hovet som levde isolerat lyxliv (medan ett kännetecken för de prostituerade på samhällets botten var just att de inte sminkade sig). Undantag fanns, som Ludvig XV:s drottning, den fromma Marie, som inte målade sig alls och därför betraktades som excentrisk. Moderiktiga damer satt i timmar och blev emaljerade i ansiktet och friserade i håret för att sedan vänta in bekantskapskretsen vid visningstid. Det berättas om en tjänsteflicka som ursäktade sin sena ankomst hos matmodern med att hon varit och tittat på grevinnan Montose, som "visades bara mellan klockan 2 och 4". Sminkeffekten skulle vara kontrastrik: kritvitt ansikte mot svarta moucher och skarpa rougefläckar, ansiktets porslinsglans mot perukens mattpudrade grå. Naturlighet var ingen dygd.

England 1700-tal

Medan den franska adeln fortsatte att sminka sig obekymrat tills den mycket hastigt fick upphöra med det 1789, hade den redan dessförinnan börjat tona bort undan för undan i England. Överklassen slutade visa upp sin rikedom, drog sig tillbaka till sina lantegendomar och lade ner alla ambitioner på att fungera som trendsättare. Smink började betraktas vulgärt och bedrägligt. Hedervärda kvinnor som följde med sin tid var omålade. Prostituerade däremot sminkade sig som tokiga, särskilt med rouge.
Rikets unga sprättar hann med en plötslig och sista blomning i en orgie av läppfärg, rouge, ögonbrynssvärta och parfym 1768 men sedan var det slut. 1786 infördes en kraftig sminkskatt och butiker som ville sälja smink måste begära särskilt tillstånd. I takt med att lagren tömdes försvann de målade ansiktena ur gatubilden.

Sminkförbud?

Parentes: I snart sagt varje bok om kosmetika som publicerats sedan 1970-talet citeras följande:

Alla kvinnor oavsett ålder, rang, yrke eller skolning, jungfrur, mör eller änkor, som efter detta parlamentsbesluts ikraftträdande tränger sig på, förför eller lockar till äktenskap någon av Hans Majestäts undersåtar medelst parfym, smink, toalettvatten, löständer, löshår, spansk ull, järnkorsetter krinoliner, högklackade skor och vadderade höfter, ska bestraffas enligt den lag som nu gäller för häxeri och liknande brott och äktenskap ingånget under sådana omständigheter ska efter fällande dom förklaras ogiltigt och upphävas.

Första förekomsten verkar vara Richard Corsons "Fashions in makeup" (1972), här i hela sitt sammanhang:

The English Parliament, taking note of the spread of painting, expressed its alarm and disapproval by passing a law as unenforcable as it was naive, stating that
All women, of whatever age, rank, profession or degree, whether virgins, maids, or widows, that shall from and after this act impose upon, seduce or betray into matrimony any of His Majesty's subjects by the use of scents, paints, cosmetics, washes, artificial teeth, false hair, Spanish wool, iron stays, hoops, high-heeled shoes, or bolstered hips, shall incur the penalty of the law now in force against witchcraft and like misdemeanord, and that the marriage, upon conviction, shall stand null and void.
The ladies, needless to say, continued to paint. In fact, the December 1776 issue of the Lady's Magazine contained an amusing essay 'On the modern Fashion of Painting' which seems well worth quoting...

Ingen hänvisning till något lagförslag (eng. Parliament act) eller annan källa ges i den engelska tidskriftsartikel som därefter citeras. Årtalet 1770, så ofta uppgivet av dem som senare citerat Corson, nämns inte av Corson själv. Gunn (1973) skriver i sin bok om kosmetika i England att det inte finns några bevis för att lagförslaget någonsin blev upphävt.
Tilläggas kan att arkivarierna vid House of Lords inte kunnat finna att någon lag med denna lydelse eller innebörd föreslagits eller antagits i England; att ingen skilsmässolagstiftning värd namnet existerade vid denna tid eftersom skilsmässor knappt existerade; att straffet för häxeri var ett års fängelse samt att den engelska pressen 1757-1771 var förbjuden att referera förhandlingarna i både över- och underhus och att ens vidarebefordra några uttalanden därifrån
Sista svaga spår till ursprungskällan: Fjärde upplagan av Piesses bok Art of perfumery...
Philadelphia?
Någonstans, var? talas om något liknande lagförslag i delstaten Philadelphia i USA. Saxar man sig bakåt genom kosmetikahistorikernas referenser kommer man så småningom till det amerikanska arbetet "Women of England" (1907), som verkar vara det tidigaste som innehåller det citerade stycket. Inte heller här uppges någon källa. "The Solons who passed the act of 1770" nämns och allt avslutas med utropet: "And this, too, just six years before the American Declaration of Independence!". Möjligen bottnar ryktena om det engelska lagförslaget i någon amerikansk inlaga som glömdes bort för viktigare ting inför självständigheten eller så blev frågeställningen helt enkelt inaktuell sedan självständigheten från England blivit ett faktum.

England 1800-tal

I England vid 1800-talets början visade sig bara gamlingar med vitsminkade ansikten. Skrikiga rougefläckar levde kvar ytterligare en tid men prål och tunga parfymer hörde definitivt till en förgången tid. Den nya tidens smakdomare borgarklassen såg devil's paint som en ömklig rest av det gamla depraverade adelsväldet.
Om adelns högreståndstecken varit förkonstling, har någon sagt, så blev borgerskapets sjukdom. Översatt till smink så ersattes adelns öppna förkonstling med borgerskapets falska naturlighet. Säga vad man vill om adelsdamerna, konstlade var de kanske, men knappast några svaga oskuldsväsen; det dög inte för den som hade egendom och livegna att dirigera. Borgerskapets flickor och kvinnor däremot ansågs finare ju klenare och känsligare de var. Naturligt robusta flickor fick ligga i med solskydd och ett jämnt intag av skadliga ämnen för att få den rätta sjukliga blekheten. Hysteria och anorexia nervosa var nya diagnoser i tiden.
Ren skulle man vara - cleanliness is next to godliness. Det som behövdes i hygienväg gjorde man hemma. Det tvättades med sprit, glycerin och rosenvatten, skrubbades med havremjöl och mandelmjöl, blektes med citronsaft, filmjölk och ruggiga syror. Rouge kunde användas i smyg, helt osjälviskt förstås när man ville glädja andra med sin friska färg.
De enda som tilläts sminka sig i det viktorianska England var unga officerare, som gärna visade sig i puder och lysande rouge. De verkliga storkonsumenterna av hygienprodukter var samhällets stöttepelare medelålders och äldre män, som behövde en hel arsenal till den nya maktsymbolen skägget: hårolja, rakvatten, hårtoning och skäggvax. Unga romantiker i lord Byrons anda kräktes åt präktigheten och snattade ur systrarnas kalk- och arsenikpåsar för att få det rätta bleka och lidande utseendet.

USA 1800-tal

En händelse som för lång tid framåt skrämde bort amerikanska män från kosmetika inträffade under en presidentvalskampanj 1830. President Martin van Boren kandiderade för återval när det blev avslöjat av en motståndare vad han hade på toalettbordet: Drottning Victorias Dubbelextrakt, Korintisk Gräddolja, Elegantinextrakt och Koncentrerad Persisk Essens! Sådana omanliga europeiska adelsfasoner, i ett land som just kastat av sig Gamla Världens ok! Presidenten blev politiskt omöjlig över en natt. Han förlorade valet och amerikanska män all lust att närma sig kosmetiska medel.

1900-tal
När borgerskapet blev smakdomare runt år 1800 dömdes smink ut som dekadent adelslarv. När sminket började industritillverkas ett århundrade senare tillkom råsopan att det var underklassigt.

Europa 1909

Ytterst få i Europa sminkade sig före första världskriget. Helena Rubinstein som öppnade skönhetssalong i London 1908 konstaterade att de enda som hade en aning om smink var teaterfolk. De hade erfarenhet av teatersmink och lade gärna på lite färg även utanför scenen. De som först vågade ta efter var prostituerade och en och annan societetskvinna som kunde strunta i småborgerliga fördömanden. Ryska balettens turné med Shéhérezade 1909 skapade en fantastisk orientfeber och ökade försäljningen av kohl och ögonskugga i hela Europa. Samma år öppnade Selfridge's i London och blev det första varuhuset som exponerade smink fullt synligt på hyllor och diskar. Förut hade de dolts i lådor och under disk, om det fanns alls.
1914 rapporterades att Frankrike var det enda europeiska land där kvinnor sminkade sig öppet, "både den verkliga damen och den lättfotade".

Sverige 1914

Samstämmiga rapporter från Sverige 1914 ger vid handen att så gott som ingen sminkade sig. En liten inhemsk tillverkning fanns dock. Den typiska gången för ett företag i branschen var att det börjat med tvål under 1800-talets andra hälft och expanderat därifrån till hygienprodukter som munvatten och cologne. Färgsmink kunde komma från olika håll. Färgfirman Wilhelm Becker annonserade om "teatersmink, smink och puder i alla kulörer" redan på 1890-tal. Såpsjuderiet Grumme sålde rouge 1911 och lovade att det inte skadade huden, "som annars är vanligt". 1914 fanns också en liten svensk tillverkning av ögonbrynsfärg och färgat cerat och läppsalva. Någonstans fanns det köpare.

1920-tal

Största inspirationskällan för unga kvinnor som ville vara storstadsmässiga efter första världskriget var filmen. Ännu långt in på 20-talet inspirerades den av Ryska baletten Shéhérezade. Otaliga filmer utspelades i Orienten, varuhusens nipper var orientaliskt, parfym och smink hade orientaliska namn. Efter den sensationella öppningen av Tutankhamons grav 1922 utbröt dessutom Egyptenfeber. Kläder, smycken, möbler, filmer, böcker, smink, inredning, allt skulle vara egyptiskt.
• I Stockholm i början av 20-talet kunde vitt eller hudfärgat puder gå an men ögonsmink och läppstift väckte "obehagligt uppseende".
• I Paris 1922 sminkade sig "alla".
• I London 1924 sminkade sig alla "från socitetsdamer till gatflickor" med vita kinder, knallröd mun och svarta ögonbryn.
• I USA i mitten av 20-talet var det inte bara fritt fram att sminka sig utan närmast påbjudet för kvinnor som ville slå sig fram på arbetsmarknaden. (Smink på en man däremot var inget plus i karriären.) Försäljningen av kosmetika fördubblades, räknat i dollar, 1925-1930. Storsäljarna var cold cream, tvål, parfym och fast puder. Det mesta såldes i städerna. Landsbygden nåddes genom direktförsäljning i hemmen av ett ett företag som 1939 fick namnet Avon. 80 % av Avons försäljning på 30-talet var på orter med färre än 2.500 invånare.

För och emot

Damerna dansar negerdanser, röker cigaretter, spelar kort, sportar, och badar tillsammans med männen och flirtar emellanåt

Med dessa ord ville en manlig författare uttrycka sin uppskattning av moderna kvinnor 1926. Negeraktigt var annars det vanliga skällsordet när smink fick sitt genombrott i Sverige på 30-talet (ordet make-up dyker upp i svenskan 1938). Skrämmas med prostituerade gick tydligen inte längre. Negersmaken tog sig uttryck i bl. a. rött nagellack och jazzmusik.
• Var man emot smink kunde man hävda att det var ohälsosamt. Läppstift samlade bakterier, puder förstörde hyn och många giftiga ingredienser användes. Särskilt under de första årtiondena av 1900-talet när få företag befattade sig öppet med kosmetika var marknaden närmast en undergroundkultur av källar- och köksföretag. Klagomål fick de sällan; kunderna skämdes eller dog.
• Var man för smink kunde man tvärtom hävda att det var hälsosamt. Läppomada skyddade läpparna och smink i största allmänhet var ett sätt att "ta vara på sig själv". I USA påpekades särskilt att smink var bra för karriären, och då måste det väl också vara bra för hälsan?

1930-tal

När varenda fabriksflicka kunde köpa ansiktsvitt på burk - filmstjärnorna var ju kritvita, eller hur? - förlorade blek hy sin gamla status. Istället blev solbränna rätt. I Sverige slog det igenom sommaren 1923. Nu betydde solbränna inte längre att man var från landet och måste arbeta utomhus utan att man hade tid och råd att lata sig på stränder eller rentav vistas utomlands. 30-talets nya utseende var hälsosamt, inte bara för individen som låg där och åt vitaminer med hela kroppen utan för hela folkstammen. Det var rashygienens tid, upplyst av solsken och kladdig av fiskleverolja och hårborttagningskrämer. Att "ersätta smink med sol" som det varnades för blev det dock aldrig tal om. Istället sminkade man sig frisk och naturlig med rouge och läppstift.

Nazi chic

Särskilt naturlig var man i Tredje Riket där kvinnorna enligt den officiella politiken fick sin skönhet av solbränna och moderskap. Något ohälsosamt och utländskt (franskt) smink behövdes alltså inte; möjligen på sin höjd lite tysk honung. "Målade kvinnor" kunde nekas inträde på nazistpartiets möten. Kvinnor som valts ut till avelsprogrammet Lebensborn fick inte plocka ögonbrynen eller använda läppstift och nagellack. SA-chefen Ernst Röhm 1933:

Tyska män och kvinnor är av åsikten att kvinnor som plockar ögonbrynen, använder smink, färgar håret och försöker dra uppmärksamhet till sig genom excentriskt uppträdande (t. ex. rökning, ansiktspuder etc.) hör till en äldre generation vars tid är ute. ... Att vara ung betyder: att vara naturlig och att förstå maningarna och kraven från en stor era.

En del av ledarskiktet fick gömmas undan. Bland dem var Magda Goebbels som alltid var sminkad och av åsikten att kvinnor skulle ha "stil, skönhet och intelligens" och Hermann Göring som privat gärna uppträdde i nagellack, rouge och blå ögonskugga.

Hänt nåt?

Efter reaktionen på 70-talet med naturlig look har endast mindre modevågor rullat fram, alla lika gravallvarligt presenterade som händelser och befrielser - "nu finns det inga måsten!". Det har sin komiska poäng att punkarna möttes av förvåning när de tog lockropen bokstavligt. En stor förändring jämfört med erans början för hundra år sedan är att dagens smink är relativt ogiftigt. Man blev inte allergisk mot bly och kvicksilver, man dog av det.
På 2000-talet har vi också fått lära oss att ingripa i själva köttet med piercing och tatueringar och att längta efter plastikoperatörens kniv. Det är ju skillnad på omskärelse och omskärelse!

Kosmetikabranschen

Företagstyper

Entrepenörer
Först och länge störst var Bourjois (1863), själva sinnebilden av exklusivt franskt smink, som fortfarande finns kvar om än inte längre som det finaste.
De varumärken som syns i Sverige idag är de amerikanska entrepenörsföretagen från tidigt 1900-tal, ofta startade av kvinnor: Avon (1886), Maybelline (1913), Helena Rubinstein (1903), Elizabeth Arden (1909), Meybelline (1915), Max Factor (1916), Charles of the Ritz (1926), Revlon (1932), Lancôme (1935), Estée Lauder (1946)...
Många entrepenörer blev kvar i källare och kök, där en del självdog, andra pytsade ut hudovänliga och ibland dödliga produkter tills lagstiftning satte stopp för dem.
I Sverige fanns 72 kosmetikaföretag 1929, 1938 nästan 100. Även här var många av entrepenörerna kvinnor; vart tionde av mellankrigstidens företag startades av kvinnor. Företagen fick ett tillfälligt uppsving under andra världskrigets importstopp men övergavs av många kunder efter kriget när spännande utländska varor och ideal började strömma in i landet, nu inte franska utan amerikanska. Otaliga små och stora kosmetikaföretag köptes upp och lades ner särskilt under 1960-talet, inte bara i Sverige utan i hela Europa.
Apotek
Några apotek utvidgade verksamheten och lever kvar i sminkbranschen idag. Shiseido (1872), apotek i västerländsk stil i Japan, började sälja sin första kosmetiska produkt, ett ansiktsvatten, 1897. Tyska Beiersdorf (1882) grundades av en apotekare som köpte receptet på Nivea 1912. Pond's i USA (1849) sålde i årtionden enbart sitt extrakt på trollhassel tills det på 1870-talet började stoppa det i cerat och salvor.
Tvåltillverkare
1800-talets tvålfirmor breddade sortimentet till hygienprodukter som tandkräm och kanske cologne. Ett svenskt exempel är Barnängen (1818). Amerikanska tvåltillverkare som Colgate (1806), Procter & Gamble (1837) och Palmolive (1898) och engelska Lever Brothers, senare Unilever (1885), har hamnat bland de största i branschen genom uppköp.
Kemiföretag
Kemiföretagen var ofta tyska och blev stora på hårvårdsmedel och där stannande de. Kort sagt var smink ingen framtidsbransch i Tyskland, där männen var hårda motståndare till både smink och kvinnors yrkesarbete. På 30- och 40-talen blev ickesminkning officiell tysk politik som bara högt uppsatta kvinnor (och män) kunde strunta i (och märkligt nog också firman Helena Rubinstein, ett av få sminkföretag i Tyskland som klarade sig igenom kriget). Franska L'Oreal (1909) började också som hårvårdsföretag och har aldrig sysslat med annat. Störst i världen på kosmetika har det blivit genom uppköp.
Parfymhus
De etablerade franska parfymhusen intresserade sig inte för smink förrän efter andra världskriget. Undantaget var engelska Rimmel (1834), på 1800-talet ett högklassigt parfymhus med många kungligheter på kundlistan, som lanserade mascara 1917 och sedan blev ett av Englands största kosmetikamärken.
Modehus
Även bland de stora modehusen fanns ett enda undantag: Paul Poiret (1903-1929) som lanserade både parfym och kosmetika 1911. De övriga började licenstillverka smink först på 50-talet. Både Chanel (1919) och Dior (1946) började med läppstiift, 1951 respektive 1955.

Kitchen cosmetics

Myndigheter och etablerade företag kämpade sida vid sida under 1900-talets hela första hälft för att få bukt med källarföretagen. För företagen - som ofta själva hade börjat i källaren men haft lite mer tur - handlade det inte så mycket om att slå ner hotfull konkurrens som om att källarföretagen förstörde hela den spirande branschens rykte. Man lierade sig med apotekare och senare med läkare och vetenskapsmän hellre än med parfymhusen i Paris, för myndigheterna måste övertygas om att de var seriösa, ja, nästan vetenskapsmän själva, och att varorna inte i första hand var lyxiga utan säkra, rent av hälsosamma. Kunderna måste övertygas om samma sak men ett steg längre. Varorna var inte bara säkrare än källarfirmornas, fabriksgjort var dessutom alltid säkrare än hemmagjort. För handen på hjärtat, var det inte i just kitchen cosmetics som kunden fuskade själv...? I USA där problemet var störst fick man slutligen bukt med det lagstiftningsvägen (Food, Drug and Cosmetic Act 1938).

Dagens bransch

Idag är kosmetikabranschen (hudvård, hårvård, doft och smink) en gigant, i USA den tredje mest lönsamma efter läkemedel och mjukvara. Två företag, franska L'Oréal och amerikanska Procter & Gamble, säljer en femtedel av världens kosmetika, tio företag hälften, åtminstone av det som kommer med i internationell företagsstatistik. Småfirmor i Kenya, stora företag i Indien och jättar i Kina är nog inte medräknade.

De tio största kosmetikaföretagen, räknat i omsättning
1929	1950	1977	1989	2008
1. Coty (USA)	1. Colgate-Palmolive (USA)	1. Avon (USA)	1. Unilever (UK/Nederländerna)	1. Procter & Gamble (USA)
2. Colgate-Palmolive (USA)	2. Unilever (UK/Nederländerna)	2. Colgate-Palmolive (USA)	2. L'Oréal (Frankrike)	2. L'Oréal (Frankrike)
3. Lever Brothers (UK)	3. Avon (USA)	3. Shiseido (Japan)	3. Shiseido (Japan)	3. Unilever (UK/Nederländerna)
4. Procter & Gamble (USA)	4. Shulton (USA)	4. Revlon (USA)	4. Revlon (USA)	4. Colgate-Palmolive (USA)
5. Andrew Jergens (USA)	5. Pond's (USA)	5. L'Oréal (Frankrike)	5. Procter & Gamble (USA)	5. Estée Lauder (USA)
6. L'Oréal (Frankrike)	6. Coty (USA)	6. Bristol-Myers (USA)	6. Avon (USA)	6. Avon (USA)
7. Pond's (USA)	7. Revlon (USA)	7. Unilever (UK/Nederländerna)	7. Johnson & Johnson (USA)	7. Beiersdorf (Tyskland)
8. California Perfume Co (USA)	8- Andrew Jergens (USA)	8. Procter & Gamble (USA)	8. Pola (Japan)	8. Johnson & Johnson (USA)
9. Armand (USA)	9. Johnson & Johnson (USA)	9. Chesebrough-Pond's (USA)	9. Colgate-Palmolive (USA)	9. Shiseido (Japan)
10. Roger et Gallet (Frankrike)	10. Gillette (USA)	10. Wella (Tyskland)	10. Estée Lauder (USA)	10. Kao (Japan)

Independent

På 1980-talet uppstod två nya yrken som till viss del ersatte filmstjärnor som sminkförebilder: Supermodeller (fotomodeller som också arbetade som mannekänger) och make-up-artister (supermodellernas servicepersonal). Flera startade eller lånade sitt namn till uppstickarmärken. De flesta av dessa köptes snabbt upp av jättar som ville nischa in sig på färdigkrattad bana. Kanadensiska M.A.C. (1984) och amerikanska Bobbi Brown (1992) hann t. ex. inte vara "independent" många år innan innan de köptes upp av Estée Lauder.
Exempel på varumärken som ägs av de tre största kosmetikaföretagen 2009 - men lita inte på det, varumärken byter ägare med rasande fart:
Procter & Gamble (USA)
Braun, Clairol, Cover Girl, Crest, Ellen Betrix, Gillette, Head & Shoulders, Hugo Boss, Max Factor, Olay, Oral-B, Pantene, Richardson-Vicks, Sebastian, Shulton, Wella...
L'Oréal (Frankrike)
The Body Shop, Diesel, Giorgio Armani, Lancôme, Maybelline, Oscar de la Renta, Paloma Picasso, Ralph Lauren, Redken, Shu Uemura, Soft Sheen, Stella McCartney, Viktor & Rolf, YSL Beauté...
Unilever (UK/Nederländerna)
Axe, Brut, Calvin Klein, Chesebrough, Chicago, Close-Up, Dove, Elizabeth Arden, Fabergé, Helene Curtis, Lux, Pepsodent, Pond's, Rexona, Rimmel, Sunsilk, Tony & Guy, Valentino...

Nya marknader

1920-talet debatterade och godkände puder, 30-talet rouge, 40-talet läppstift och 50-talet ögonsmink. Sedan ansiktsdel för ansiktsdel fått sitt har industrin expanderat genom att leta upp eller skapa nya konsumentgrupper baserade på sådant som etnicitet, ålder och kön.
Etnicitet
Kosmetika för svart hud var länge en värld för sig eftersom svarta och vita människor levde i världar för sig. Den första skönhetsspalten som gav tips för svart hy började i Frankrike på 20-talet, där jazz var populärt och Josephine Baker en stor stjärna. Där kom också det första svarta sminket. I det mer segregerade USA lanserades det första svarta kosmetikamärket som blev känt även i den vita världen 1965. 1974 hade Vogue för första gången en svart kvinna på omslaget.
Geografi
Afrika och Asien har naturligtvis alltid haft sin egen kosmetika och har under 1900-talet också varit marknader för västerländska företag, mer för hudvård och hårvård än för smink. Några japanska företag som Shiseido har också gett sig ut på de asiatiska och afrikanska marknaderna med delar av sitt sortiment. Idag är branschens våta dröm Kina, där västerländsk kosmetika var i stort sett okänt ännu på 80-talet. 2010 var det världens fjärde största marknad för kosmetika.
Ålder
Ålderssegmenteringen har blivit allt finmaskigare. Redan 1961 lanserade Revlon en särskild kräm för kvinnor över 35, finurligt kallad Eterna 27. Idag har man funnit att insatser riktade till 7-12-åriga flickor (tweens) betalar sig bäst. Uttrycket "generationsklyftan" myntades förresten 1925 av en amerikansk läppstiftstillverkare som ville illustrera hur olika mödrar och döttrar tänkte om läppstift.
Kön
Många försök har gjorts att skapa en manlig marknad för kosmetika (hudvård, hårvård, parfym och smink). Det bästa som åstadkommits är övergången från hårvatten till rakvatten och därefter rakvattnets omvandling till legitim herrparfym. Idag satsar branschen på manlig hudvård som i förlängningen kan leda till smink. Sociologiska rön rön ger stöd åt sådana förhoppningar: Det nya med den pågående "estetiseringen av samhällskulturen" är just att den omfattar bägge könen. Män och kvinnor kan glädjas åt att snart vara lika jämlikt objektifierade.
Inkomst
Varterfter människors inkomster stiger köper de i tur och ordning tvål, tandkräm, schampo, övrig kosmetika (hudvård, parfym, smink), först lågpris, sedan dyr märkeskosmetika. I den ordningen blev produkterna stora i Europa och USA under 18- och 1900-talen och i den ordningen säljs de idag i länder som är fattigare än Europa och USA.

Konsumtion

• Europa 2000-tal: En tredjedel av befolkningen, d.v.s. de flesta kvinnor, använder smink. Svenskor och finskor konsumerar mest. Räknat per capita lägger man mest pengar på doft och hudvård.
• USA 2000-tal: Räknat per capita lägger man mest pengar på smink - dubbelt så mycket som på hudvård.
• Asien 2000-tal: Räknat per capita lägger man mest pengar på doft. Hudvård kommer före smink
• Kina 2000-tal: Räknat per capita lägger man fyra gånger så mycket pengar på hudvård som på smink.

Mer historia

• Ögonsmink - till fransar, bryn och lock
• Puder - i tusentals år gällde bara en färg: vit
• Rouge - äldsta sminkmedlet?
• Läppstift - rouge för munnen

• Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Banner (1984), Bergmark (1972), Birch-Jensen (1991), Brown (1994), Castelbajac (1995), Corson (1972), Gunn (1973), Jacobson (1998), Jones (2010), Lindvall-Nordin (1984), Ljung (2002), Magnus (1976), Mulvey och Richards (1998), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Ovidius (1947), Pallingston (1999), Pio (1922), Riordan (2004), Söderberg (2001), Vatsyayana (1994), Vogelsang-Eastwood (1995).
The Parliament Act 1770: Corson (1972), Gunn (1973) och många andra, utan angivande av källa. Murstein (1974) gör det (Bartlett Burleigh James: Women of England; Philadelphia: Rittenhouse, 1907) som i sin tur inte gör det. Arkivet på House of Lords Record Office i London kan inte hitta något sådant lagförslag (korrespondens juni 2004). De tio största kosmetikaföretagen: Jones (2010). Konsumtion: Söderberg (2001), Jones (2006), Jones (2010).
• Citat: Icke mindre smälek...: Magnus 14:14 (1976). Damerna dansar negerdanser...: Söderberg (2001). Tyska män och kvinnor...: Guenther (2004).
• Artiklar: Anna-Britta Ståhl: Förr kunde smink sluta med döden (Dagens Nyheter 1996 01 15). Google dokument: Jones (2008): Globalizing the beauty business... (2011 01 15).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/sminktrad.html
Datum: 2015 12 15 - Uppdaterad: 2011 09 11
Cookieinfo